Författararkiv: Erik Borälv

18
Okt | 09:36

Digital kompetens och appar

I Sverige har vi fokus på den formella utbildningen. Man söker till ett visst utbildningsprogram, och det är inte ovanligt att man identifierar sig med sin utbildning (ex man är byggingenjör). Utbildning i meningen färdigheter är ett ovanligare perspektiv. Vad betyder det för det växande behovet av kompetens inom digitalisering?

Here East, London - en plats för formell och informell utbildning. Foto: Here East.

Here East, London – en plats för formell och informell utbildning. Foto: Here East.

Nyligen höll Digitaliseringsrådet ett seminarium – Kompetens och digitaliseringens möjligheter – om hur digitalisering gör det möjligt med ett livslångt lärande och att omsätta kompetens i nya möjligheter till arbete. Det kan sägas vara kanslisvenska för:

  • Hur håller man sig kompetent på en arbetsplats som är under förändring?
  • Hur får man nästa anställning?


Inspelning från Digitaliseringsrådet: Kompetens och digitaliseringens möjligheter

Inom policy har det en längre tid funnits debatt om hur vi bör förbereda oss för samhällets ökade digitalisering. Det senaste inslaget är ett forskningscenter inom AI. Digitaliseringsministern konstaterar att kompetenser finns men inte samlat. Man pekar (bra!) bland annat på Alan Turing Institute i London som en ny samlande forskningsaktör inom Data Science. I sammanhanget är Here East ett ännu bättre exempel på hur politiken och andra aktörer tillsammans kan bygga bredare kompetens. I Here East samlar man digitala aktörer i ett mycket koncentrerat och attraktivt område. Man utnyttjar områdets särskilda förutsättningar för kopplingar till hälsa/idrott, media och automation. Två universitet har flyttat in med sina mest digitala utbildningsinriktningar. Det är ett bra exempel på en plats för formell och informell utbildning/kompetens. Det är här framtida färdigheter utvecklas.

Ett positivt inslag är att den svenska debatten nu sker inom allt fler områden och är praktiskt inriktad. Ett exempel är frågan om hur skolan ska använda digitala läromedel och hur lärare kan hålla sig uppdaterade om pedagogik som rör det digitala. Det var länge ett område som var trevande men där det idag sker mycket, särskilt med kopplingen till EdTech.

En aktuell rapport som berör digital kompetens kommer från McKinsey, Shaping the future of work in Europe’s 9 digital front-runner countries

The impact of new digital technologies on the labor market has led to the coining of the phrase “technological unemployment,” which describes a view of how the industrialization of the workplace may play out. However, that perspective ignores the other side of the technological coin, which is that automation also creates jobs and brings a positive economic impact from its ability to boost innovation and productivity, and offers advances in fields including healthcare, retail and security.

Det är läsvärt och rakt på sak – man konstaterar att ny teknik totalt sett alltid genererat fler jobb och ökat välstånd. Utmaningen består i att under en transformation ha rätt ansats till utbildning och kompetens. Some jobs will be displaced, and more tasks within jobs will change, suggesting the key challenge for policy makers will be to create the right mechanisms around training and education to ensure a fast and smooth transition to adapt to a different skill structure in the future.

Då är frågan, hur gör man för att stärka individers digitala färdigheter? Ett förslag är insatser för omställning/omskolning, exempelvis för redan yrkesverksamma. Vi har besökt The App Academy i Amsterdam som är ett fristående utbildningsföretag. Man utbildar i hur man utvecklar appar. Det är en mycket intensiv och praktisk utbildning, och man kallar den också för en bootcamp. Eftersom personerna betalar för utbildningen så finns tydligt driv från båda sidor att ha höga krav och ett högt tempo (utbildningen är mellan 6 och 12 veckor).

Man är under hösten inne på sin 11:e omgång och man når goda resultat. 90% av studenterna har en anställning mycket snart efter utbildningen.

Man har visat att metoden att bygga direkta färdigheter är relevant både för nyexaminerade och yrkesverksamma, och att det är ett fungerande sätt att möta behovet av kompetens inom digitalisering. Så pass praktiska färdigheter resulterar i omedelbara anställningar. Man kommer framöver rikta sig också mot offentliga aktörer kring deras behov av personal som har färdigheter i digitala verktyg.

03
Okt | 08:00

Makers i Amsterdam

En designtävling på ett riksmuseum och tre makerspaces med helt olika karaktär. Här följer en sammanfattning av ett besök i Amsterdam.

Två Amsterdam-klassiker - en lastcykel och en travers för att kunna lyfta in saker i husen.

Två Amsterdam-klassiker – en lastcykel och en travers för att kunna lyfta in skrymmande saker.

Det kan vara svårt att inse vad öppna data är bra för. Öppenhet låter så klart viktigt men det är ändå svårt att få grepp om vad det innebär i praktiken. Säg att det dessutom handlar om öppna kulturarvsdata så kan man bli ännu mer osäker – finns det personer som gillar sånt, på riktigt? Då är det bra att vi har Rijksstudio Award som Rijksmuseum står bakom.

Masterpieces Never Sleep, sleep masks inspired by Johannes Cornelisz Verspronck’s Portrait of a Girl Dressed in Blue, has won the Rijksstudio Award 2017, the Rijksmuseum's international design award. The winner of the 2017 Rijksstudio Award is Masterpieces Never Sleep by Lesha Limonov.

Masterpieces Never Sleep, sleep masks inspired by Johannes Cornelisz Verspronck’s Portrait of a Girl Dressed in Blue, has won the Rijksstudio Award 2017, the Rijksmuseum’s international design award. The winner of the 2017 Rijksstudio Award is Masterpieces Never Sleep by Lesha Limonov.

I korthet, riksmuseet genomför en omfattande renovering/uppdatering av byggnaden och den konst man förvaltar. De tar foton på sina objekt och gör bilddatabasen tillgänglig som öppna data. Det är 361,401 objekt om man ska vara petig. Man lanserar en designtävling och söker innovationer som använder sig av de öppna data som museet publicerar. Det vill säga, tävlingen går ut på att skapa en innovation som på något sätt använder sig av något som museet förvaltar.

Det är ingen överdrift att påstå att det är ett imponerande resultat, sett som innovationer i sig men också till hur öppna kulturarvsdata kommer till ny användning. Sovmasken som använder ögonen från en känd tavla är något som har högt ekonomiskt värde, går att skala och har en innovationshöjd. De 10 bästa bidragen som visas i videoklippet är alla imponerande. Man fick in hela 2,600 tävlingsbidrag från 62 länder. Jag ser deltagarna som moderna makers, som alla kommit på hur man vill skapa något fysiskt baserat på en fri resurs.

Makerversity är en kombination av makerspace och co-working space. Man finns idag i London och Amsterdam. Det är en kommersiell verksamhet, så som maker köper man sig en plats här. Organisationen står för utrustning och underhåll. I övrigt är det likt många makerspace, kanske lite renare verkstäder bara… man har 3D-skrivare, textil-, trä- och metallslöjd, elektronik och färg (se klipp).

Makerversity ligger i marinens gamla hamn, Marineterrein. Det är ett centralt område på gångavstånd från centralstationen, på hela 13 hektar. Marinen kommer snart överlämna platsen helt till staden. Det är delvis redan en innovationspark, där olika innovativa organisationer och projekt har en plats. Bara för att ge ett exempel, här hittar man TreeWifi som är ett projekt som bygger fågelholkar som också fungerar som uppkopplade IoT-enheter och mäter luftkvalitén. Hamnen är en plats att ha ögonen på om man har intresse för startups och staden som en arena för innovationer.

En fågelholk som mäter luftkvalité. Bild: http://treewifi.org/

En fågelholk som mäter luftkvalité. Bild: http://treewifi.org/

 

En promenad bort hittar man ett helt annat slags makerspace, ZB45. Detta är min bild av det klassiska makerspacet. Det drivs utan bidrag, man bygger nästan alla maskiner själv, man har en motorcykel + bil + buss för mobila verksamheten, bilen går på el och är så klart ett hembygge, med bussen turnerar man till festivaler, och motorcykelbygget syns på bilden nedan. Man är mycket mån om demokratiska värden och jämställdhet. Man har en laserskärare vars drivrutiner är open source, vilket man är stolt över. Det är litet, fult, helt underground, och charmigt. This is hardcore heter en känd låt.

Hemmabygge på ZB45

Hemmabygge på ZB45

Waag Society är en spännande plats och organisation. Man är en civilsamhällsaktör, på ett sätt som vi i Sverige nästan helt saknar. 22 år har man hållit på och man benämner sig som ett institute for art, science and technology. Man betonar särskilt det digitala, bedriver egen forskning och erbjuder utbildning för skolor och andra. Ett stort antal events sker här. En observation – Waag har alltid det digitala med, samtidigt som man ser sig som en social aktör med mycket humanism, om nu det blir begripligt som beskrivning. I Sverige är ofta digitalt/socialt motsatser som sällan möts.

Textilverkstaden på Waag

Textilverkstaden på Waag

Waag Society is always active in a social context. Every project involves several partners, each of whom bring their own, unique perspective. We also propose that new technological developments are made available to artists as soon as possible. In this way, Waag Society is a catalyst that brings to light new insights and solutions. The work that arises here is both innovative and iconic.

Man har en omfattande verksamhet med stor bredd. Jag uppfattar dom som lite besvärliga, i meningen att man provocerar genom debatt om att undvika lösningar som inte är öppna. Man är också för lokala eller europeiska lösningar som motvikt till, exempelvis, digitala plattformar från stora it-bolag (här får man läsa mellan raderna). Det är uppfriskande i debatten, och intressant som motvikt till att slentrianmässigt acceptera andras färdiga lösningar.

Biolabbet på Waag

Biolabbet på Waag

Vi besökte många fler organisationer inom innovation men de ovan var de som var mest fokuserade på makers. Alla hade sin egen unika profil och kändes stabilt förankrade i det lokala ekosystemet. Det finns fler makerspaces i Amsterdam, och landet lever upp till bilden av kreativa, udda, personliga och designinriktade individer. Medan verksamheterna upplevs som mainstream i staden så finns det inget mainstream över hur man tänker och agerar.

03
Sep | 17:37

MyData – sätter dataanvändare i centrum

MyData är namnet på en modell för användarcentrerade data. I veckan hölls en konferens i Tallinn och Helsingfors om konceptet och ungefär 750 personer deltog. Trots att MyData är en utarbetad nordisk modell var dock antalet deltagande svenskar lätträknade. Här följer en kort inblick i lite av det som presenterades – och varför detta är relevant för aktörer i Sverige.

Alla data som vi delar med oss via sociala medier, sökmotorer, appar, mobiltelefoner, kreditkort och liknande har i stor utsträckning företagens behov i fokus; Det är företagen som väljer vilka data som samlas in och hur dessa kan tillgängliggöras för användare. MyData sätter istället användaren i fokus och låter användaren bestämma hur dennes data används, delas eller säljas vidare till tredjepartsaktörer. Dataportabilitet är därför en central funktion.

MyData är alltså inte någon affärsidé eller produkt, utan snarare ett tankesätt med tillhörande konceptuella ramverk. Kring detta ramverk kan företag och organisationer bygga vidare och skapa affärer. På konferensen presenterades en hel del affärscase, men fler efterfrågades.

Själva konceptet med MyData lanserades i Finland 2014 och ett år senare publicerades den 12-sidiga rapporten MyData – A Nordic Model for human-centered personal data management and processing, skriven av Antti Poikola, Kai Kuikkaniemi och Harri Honko vid Open Knowledge Finland och sponsrad av bland andra Kommunikationsministeriet som ansvarar för Finlands kommunikations- och trafikpolitik.

Paneldebatt om städer och MyData

Paneldebatt om städer och MyData

Flera forskningsrapporter har presenterats kring MyData och utgångspunkten är fortfarande delvis akademisk, men Antti Poikola poängterar att den största förändringen för de som vill anamma MyData-konceptet handlar om tankesätt.

Initialt kanske det inte ser så annorlunda ut, men på lång sikt innebär MyData en väldigt stor förändring jämfört med hur data hanteras i världen idag. För vår del i teamet bakom MyData handlar det nu mycket om att gå från planering till genomförande. Det finns en hel del bra exempel på bolag och organisationer som anammar konceptet med MyData, men trots att vi hela tiden betonar att det handlar om en nordisk modell och vi har goda kontakter i bland annat Danmark och Estland så är antalet aktörer i Sverige och andra nordiska länder klart färre än här i Finland, säger Antti Poikola, som därför kommer att hålla ett föredrag om MyData på Nordic Open Data Forum i Stockholm i november.

För användare ger MyData bättre kontroll på sin egna data, vilket ökar integritet och valmöjligheter. Dessutom ökar möjligheten att tjäna pengar på sin egna data. Trots att fördelarna för användare är uppenbar finns det fördelar också för företag och det omgivande samhället. Företagen kan få större förtroende från användare och nya innovationer kan skapas genom dataportabiliteten. Det annalkande införandet av GDPR i maj 2018 underlättas också, liksom generellt beslutsfattande baserat på data.

GDPR skyddar ju enskilda personer, men MyData vill gå längre än så. MyData vill inte bara skydda utan hjälpa enskilda att ta makten över sina egna data. Min roll i MyData-teamet är nu att skapa koppling mellan akademi och den omgivande världen, säger Antti Poikola, som brukar kallas för ”Jogi”.

Snabbsammanfattning av några inslag på konferensen MyData2017:

 

X-Road – ökar möjligheten att utbyta data
Estland har utvecklat X-Road, som är ett ramverk för datakommunikation. Ovanpå det kan man bygga offentliga tjänster som säkert kan skicka data mellan olika verksamheter. Estland och Finland har nyligen bildat en samägd organisation kallad Nordic Institute of Interoperability, runt tekniken X-Road.

Suomi.fi – samling av offentliga tjänster
En webbplats som bygger på ovan nämnda X-Road är Suomi.fi. Det är en slags katalog för alla offentliga tjänster i Finland. Man är mer än en portalingång och har API:er under utveckling som ska möjliggöra integration av tjänster på nytt sätt. Vanligaste tjänsten idag är eID.

Elektroniskt ID  utan statens inblandning
eID – ingen på konferensen pratar om statliga lösningar, vilket är lite märkligt. Förklaringen är att företag är intresserad av globala lösningar och då duger sällan nationella särlösningar. Kanske är det också att tekniken i de statliga lösningarna inte räcker för de som vill bygga tjänster baserade på identitet. Det nämndes dock initiativ som försöker aggregera nationella identitetslösningar till något mer standardiserat. Läs mer om projektet Secure Identity Across Borders Linked 2.0.

Plattform för kunddata
Eftersom lagring och hantering av kunddata kan vara svårt har det lanserats en mängd olika verktyg och plattformar för behov just runt data om kunder. En plattform är TruNomi.

Samtycke kräver maskinell verifiering
Typiska uppgifter för en plattform är “consent”, dvs vad kunden har godkänt för villkor kring sina data. (Consent = samtycke, medgivande). Tidigare sa vi ofta ‘content is king’. Nu vill man lansera ‘consent is king’. Lösningen bygger på blockkedjan och gör att mycket av informationen blir synlig öppet, dvs alla kan utläsa vem du gett tillstånd, vad de får göra och under vilken tid. Man kan samtidigt konstatera att lösningar som denna bygger på att vi först löser frågan om eID. Kan vi inte identifiera personer och företag så blir det svårt att på bra sätt hantera consent. Vi behöver maskinellt kunna verifiera avtal och parter.

Verifiering – en nyckel för att höja datavärde
Tieto var inne på samma spår, fast kring data och information. Man sa att värdet av data inte kommer (som många tror) av informationen i sig, utan det är istället att det går att verifiera data — dvs vi vet vems data, vilken källa data har, vi kan bedöma kvalité, etc. Maskinell verifiering är en unik kvalité av information, och det är det som skapar värdet och möjliggör att utveckla nya lösningar.

PersonalData.io och Donald Trump 
Snabbintervju med Paul-Olivier Dehaye, medgrundare av tjänsten PersonalData.io, som vet *allt* om hur Cambridge Analytica arbetade i Trumps presidentvalkampanj:

Cozy – ett digitalt hem
Tjänsten https://cozy.io/en/ fick stor uppmärksamhet. Det är “ditt digitala hem” för alla dina data. Om du inte kan se och enkelt komma åt dina data, så kan du heller inte skydda/dela/radera dina data. Man kallar sig för din personliga molntjänst. Det speciella här är att du kan välja var dina data ska lagras. Många kommer så klart välja de tjänster man redan har, som Microsoft, Google, Dropbox, Amazon osv. Men, du kan också lagra allt själv, vara din egen host. Det finns en lösning för Raspberry vilket gör det både enkelt och billigt. Open Source, så klart.

Digi.me – en plattform utan datalagring
Det presenterades en mängd liknande lösningar på temat personliga data i molnet. https://www.digi.me/ var en sådan. Det är en plattform för att komma åt och se dina data, men inget ligger lagrat hos digi.me utan du behöver en host. Man vill på detta sätt skydda dina data.

Datahantering som färdig paketlösning
På konferensen fanns överraskande många kommersiella plattformar som hade färdiga lösningar för att kunna hantera persondata. De löser saker som moln, säkerhet, känsliga data, compliance med GDPR, delning av data, hantering av hälsodata. Rimligen finns här en potential till framgång, då väldigt få organisationer klarar av att utveckla eller ens kravställa en upphandling på området. Hur man som företag ska uppfylla GDPR är skäl nog att välja en färdig lösning.

Varför delar man data?
En mer akademisk session, benämnd Why do they care, handlade om paradoxer kring personliga data. Det finns kända risker med att dela data, men som användare gör man det ändå. Sessionen handlade om vad man vet om hur användare tänker och fungerar kring frågor om säkerhet, integritet och öppenhet.

Det finns ett antal modeller som kan förklara hur vi som användare tänker kring risker. Privacy calculus går förenklat ut på att en liten vinst här och nu värderas högre än en framtida risk. Det förklarar varför vi väljer att skaffa oss en blygsam vinst för stunden, då en eventuell nackdel ligger så långt i framtiden att vi slipper oroa oss just nu. Theory of construal levels säger, lite liknande, att vi ger olika värde till aspekter som avstånd, grad av abstraktion, temporala egenskaper. Det som är nära oss värderas högre än det som är geografiskt långt borta, som ett exempel.

Det som alla teorier har gemensamt är slutsatsen att skrämma användare att “göra rätt” inte fungerar. Det är en faktor som inte alls påverkar oss. Det som enligt forskningen fungerar är sociala faktorer och härmande. Kort, vi gör som andra personer som vi litar på gör.

Datadrivet i fokus för Barcelona
Till sist en snabbintervju med Francesca Bria, teknikchef i Barcelona, som arbetar mycket med datadriven innovation:

Foto & film: Anders Frick

07
Aug | 16:40

Open and User Innovation Conference 2017

Vi tar upp några observationer från Open and User Innovation Conference 2017. Arrangör i år var Innsbrucks universitet. Vi har tidigare bloggat utförligt om detta nätverk för forskare inom öppen innovation (2013, 2014, 2016).

Innsbrucks universitet har runt 30000 studenter och 4500 anställda

Innsbrucks universitet har runt 30,000 studenter och 4,500 anställda

2017 års upplaga samlade 224 deltagare från 77 universitet och 22 länder. Konferensen alternerar mellan USA och Europa och drar varierande deltagare beroende på plats. Det är en rent akademisk konferens som fokuserar på öppen innovation i skolan som Eric von Hippel representerar. Det betyder fokus på hög grad av öppenhet och individer som skapar innovationer.

Innsbruck flygplats är annorlunda, inklämd mellan höga berg.

Innsbruck flygplats är annorlunda, inklämd mellan höga berg.

På tal om EvH, alla deltagare fick en kopia av hans nya bok Free Innovation (free som pdf och för Kindle). I linje med bokens budskap är den publicerad med licensen CC-BY-NC-ND.

I explain that free innovation is an inherently simple, transaction-free, grassroots innovation process engaged in by tens of millions of people in the household sector of national economies. Unlike producer innovation, free innovation does not require intellectual property rights to function. Indeed, from the perspective of participants, free innovation is fundamentally not about money – it is about human flourishing.

Boken har sin grund i det som sker i civilsamhället och i vissa bolag, runt ”the very new ways innovation is being conducted in the digital age”. Hushållsinnovation skulle man kanske kunna förenkla det som, dvs konsumenter som bygger lösningar för egna behov. I denna process finns många  speciella egenskaper, men en unik sådan är att IP inte spelar någon roll i innovationsaktiviteten. Numera sker mycket användarinnovation på lokala makerspaces eller på globala digitala plattformar. Innovationerna kan vara enkla men har sammanlagt stort värde, både mänskligt och ekonomiskt. Boken vill visa att denna typ av innovationer är oftast helt okänd, speciellt för beslutsfattare och inom policy. Förespråkarna menar att det är ett slags policymisslyckande (jfr. offentligt stöd för innovation som brukar sägas ha sin grund i marknadsmisslyckande).


Anna Young är en av grundarna till MakerNurse, som tar maker-området in på sjukhusen

När man pratar om kombinationen innovation, digitalt och individer så ligger makers och makerspaces nära till hands. Digitala komponenter och verktyg är billiga och enkla att använda. Det går bygga smarta lösningar för hundralappar. Men det finns områden där liknande utveckling inte sker av sig själv. Ett projekt som liknar en del av Vinnovas finansierade innovationsslussar i sjukvården är MakerHealth. Det finns också en underavdelning MakerNurse. De är projekt som sprider maker-evangeliet till vanliga vårdaktörerna. Personal i vården ser ofta problem i jobbet – som kanske kan få sin lösning genom att flytta makerspacet in på sjukhuset.


En beskrivning av vad NightScout går ut på

Ett exempel som presenterades under konferensen och som finns beskrivet i boken är NightScout. Det är idag ett globalt projekt med tusentals följare i deras Facebookgrupp. Det hela startade med 4-åriga Evan Costic som har diabetes typ 1. Han behöver kontinuerlig kontroll av glukos och bär en enhet som mäter var femte minut. Värdet visas på en liten bärbar display. Pappa John är inte nöjd med att han inte kan följa värdena på distans, och utvecklar en lösning som bygger på en mobil, en kabel och lite kod. Idag har detta växt till ett omfattande projekt med hantering av olika system, alarm, SMS-varningar etc. När väl mätvärdena är digitala och tillgängliga över nätet så går det ta fram massor med nya funktioner och förbättringar. Bara den svenska gruppen har 1300 medlemmar.

Det presenterades många intressanta exempel inom vård och hälsa. Ett sådant var Patientube. Det är ett projekt (på tyska) som handlar om patienter som hjälper andra patienter. Detta fångar precis new ways innovation is being conducted in the digital age. Patienter och anhöriga postar videos runt någon aspekt av en diagnos. Nätverket, transparensen, dialogen med experter, och kommunikationen patient-till-patient hade varit omöjligt utan digitala verktyg. Det är ett initiativ med högt värde för personerna, och bygger helt på existerande teknik som youtube och facebook och kostar därför väldigt lite. Skalbarheten är betydande, även om detta är ett projekt som ännu inte hunnit ta fart.

Innovationstävlingar är fortsatt ett område som studeras, speciellt specifika tekniska egenskaper som vem som deltar, hur många deltagare är optimalt, hur kan man styra för att öka innovationshöjden på bidragen, vilka incitament ger vilka effekter etc. En tävling inom området social innovation är Global Social Venture Competition. En av vinnarna Faso Soap har fokus på malaria med målet att rädda 100,000 personers liv. Det dör 500,000 personer varje år i malaria, de flesta barn och 90% i Afrika. Lösningen är märkligt enkel. Det är en tvål, som går att tillvera av råvaror som finns lokalt (bl.a. citrongräs, fett från nötter, tegetes). Tvålens unika egenskap är att det lämnar en för malariamyggor avskräckande och skyddande doft på huden som varar 6-8 timmar. Något så enkelt som tvål skulle kunna vara en del av hjälp runt ett stort problem. Personerna bakom lösningen sägerSoap is one product you can find in all African family homes, no matter how poor they are, Most people wash in the evening and you want to be protected before you go to bed at night.”

En keynote av Google handlade om UX. Det saknades (imo) lite mer kött på benen runt hur företaget jobbar med att ta in innovation utifrån. Google har ju intressanta innovationstävlingar (Google Lunar Xprize är väl mest spännande), belönar jakt på buggar och liknande. De berättade om att material och resurser runt design finns öppet på https://design.google/. Jag tycker deras sajt kring design & sprints var mest givande. Man går igenom de fem stegen (Understand, Sketch, Decide, Prototype, and Validate) in en sprint och ger goda råd i övrigt.

Forskare på Johannes Kepler University Linz presenterade ett papper, Trajectories of Local Open Government: Investigating Managerial Perception of Innovativeness. Man undersökte hur kommuner tar sig an öppen innovation. Slutsatsen var att större kommuner har enklare att göra det än små (troligen sant för alla slags ambitioner och projekt). Slutsatsen, lite överraskande, var att det handlar mindre om organisationskultur utan formella aspekter dominerar, som management och tillgängliga resurser (personal, pengar, erfarenhet). En detalj som man presenterade var att om ansvariga person var över 50 så hände signifikant mindre… det skulle vara intressant att se detta brytas ner i bakomliggande orsaker – det är ju inte en fråga om antal år man levt, utan det är en indirekt indikator för kunskap, tradition eller motiv. Detta framgick inte av studien så långt.

Avslutade konferensen gjorde årets värd, prof. Johann Füller. Han tog upp betydelsen av digitalt för innovation. Just nu ser vi många inriktningar inom öppen innovation och tekniker som kommer påverka och dominera innovationslandskapet på sikt.


Prof. Johann Füllers avslutande keynote om framtida innovation, dominerat av digitalieringen.

Nästa konferens av OUI-konferensen hålls på NYU School of Law och NYU Stern School of Business, 6-8 augusti 2018.

03
Jul | 18:43

Vem är framsynt?

Skulle det påverka ditt arbete om du bättre kunde förutspå framtiden? Skulle det påverka dig annorlunda om du tvärtom visste att just du inte alls kan förutspå framtiden?

Inte ett verktyg för att spana in i framtiden (kikare)

Inte ett verktyg för att spana in i framtiden

Mycket av det vi tänker och gör styrs av en idé om hur framtiden kommer se ut. I mitt eget jobb utvecklar vi insatser för utvalda områden och aktörer som anses strategiskt viktiga. Motivet är oftast en idé om framtiden, att då kommer det utvalda området att ha en större betydelse än andra områden.

På många sätt styrs våra liv av en uppfattning av vad som kommer ske. Ikväll framför TV:n, var uppmärksam på hur stor andel av nyheterna som bygger på tankar om framtiden.

Vi har tidningsbilagor som nästan uteslutande handlar om vem som kommer vinna SM. Inom politiken och på debattsidorna har vi prognoser om vem som leder landet inom kort eller vad som kommer hända om inte vissa beslut tas. Framtidsprognoser är också en ekonomisk verksamhet i sig och det finns personer som anlitas som experter på framtiden.

Ett avsnitt av podcasten Hidden Brain handlar om att göra prognoser, Degrees of Maybe: How We Can All Make Better Predictions. Avsnittet tar upp superforecasters, personer som är de bästa på att göra göra bedömningar av framtiden (har inget att göra med tyckonomin eller det debattindustriella komplextet). Jag tycker avsnittet är värt att lyssna på.

Forecasting tournaments are level-playing-field competitions that reveal which individuals, teams, or algorithms generate more accurate probability estimates on which topics. This article describes a massive geopolitical tournament that tested clashing views on the feasibility of improving judgmental accuracy and on the best methods of doing so. The tournament’s winner, the Good Judgment Project, outperformed the simple average of the crowd by (a) designing new forms of cognitive-debiasing training, (b) incentivizing rigorous thinking in teams and prediction markets, (c) skimming top talent into elite collaborative teams of “super forecasters,” and (d) fine-tuning aggregation algorithms for distilling greater wisdom from crowds. Tournaments have the potential to open closed minds and increase assertion-to-evidence ratios in polarized scientific and policy debates.

Vän av ordning ställer sig så klart frågan, vad vet forskningen?

Phil Tetlock är psykolog och har studerat hur bra prognosmakare är på att göra prognoser. Phil berättar om Archie Cochrane (1909–1988) som tyckte att han och hans läkarkolleger inte alltid hade fakta på sin sida när de förskrev behandlingar. Detta kom också från egen erfarenhet – han själv fick en cancerdiagnos av en ledande och trovärdig cancerexpert, och Archie valde att omedelbart genomgå en operation. Det skulle senare visa sig att han inte hade cancer utan att diagnosen var felaktig.

Archie menade att man borde ha fakta på sin sida vid viktiga beslut och inte använda ”magkänslan”. Även beprövad praxis kan leda en fel. Han satte upp ett experiment om huruvida patienter som haft hjärtattack tillfriskade bäst genom att stanna kvar längre på sjukhuset eller genom att snabbt skickas hem. Det var ett känsligt experiment som fick omfattande kritik. Patienter kommer dö pga experimentet sas det. Archie genomförde försöket i alla fall, och visade i en graf att det var som experterna och beprövad erfarenhet sa, att patienter som fick återhämta sig i hemmiljö avled i högre utsträckning. Experterna var upprörda och menade att det hela var oetiskt och att försöket måste avslutas omedelbart. Ojdå sa en lurig Archie, jag hade vänt grafen på fel håll… experimentet visade tydligt att patienter som skickas hem överlever längre.

In every way that people, firms, or governments act and plan they are making implicit forecasts about the future. [The Economist]

Artikeln Who’s good at forecasts? utvecklar att allt vi funderar över omfattar ett mått av prognos, men att vi saknar kunskap och uppföljning om prognoserna vi använde stämde. En strategi som vi människor istället ofta använder oss av är att ersätta en omöjlig, komplex fråga med en enklare. Vi vet inte vilken politiker som är bäst så istället byter vi (omedvetet) ut frågan, exempelvis, till har denna kandidat rätt i någon fakta om skolan? Från det svaret drar vi sedan en slusats om kandidatens lämplighet i övrigt. Denna förenklade strategi förklarar varför personer ibland befodras till positioner/områden som de inte behärskar. Nobelprisvinnaren Daniel Kahneman kallar fenomenet för attribute substitution. Att inse att sådan intuition kan leda oss fel kan hjälpa oss undvika vissa sämre beslut.

En oväntad sak som podden tar upp är att det finns något som heter Forecast Tournaments. Det är precis vad det låter som – en tävling för att i detalj mäta hur bra individers framtidsprognoser är. Det som tävlingarna visar är att traditionella ämnesexperter inte vinner, inte ens när experterna har tillgång till obegränsade mängder information (exempelvis via avlyssning och andra hemliga källor). I en av Phil Tetlocks tävlingar deltog 284 experter från ekonomi, politik, säkerhet och media. Man samlade in 28,000 prognoser. Resultatet var att experten presterade i snitt i nivå med slumpen. Prognoser är svårt.


En video med professor Barbara Mellers vars lag har vunnit IARPAs prognostävling tre år i följd.

Mer omfattande tävlingar arrangeras av Intelligence Advanced Research Projects Activity (IARPA) i jakt på bättre prognosmetoder och -verktyg runt globala händelser. Typiska behovsägare i deras nätverk är säkerhetstjänster och höga beslutsfattare vilket innebär att områden man tävlar i rör väpnade konflikter, politiska val, pandemier och flyktingströmmar.

IARPAs tävlingar lockar 5000 deltagare och man samlar över en miljon prognoser. Poängen med tävlingarna är att hitta signifikant korrekta prognoser. Det visar sig att 2% av deltagarna kan precis det, s.k. superforecasters. Till nästa tävling satte man ihop en ny grupp, bestående enbart av superforecasters och lät dom jobba tillsammans. Deras förmåga att göra prognoser var helt överlägsen – They beat the unweighted average (wisdom-of-overall-crowd) by 65%; beat the best algorithms of four competitor institutions by 35-60%; and beat two prediction markets by 20-35%.

Poängen är inte att människor gör fel eller att prognosmakare inte står till svars för dåliga underlag. Det intressanta är att det finns kunskap om hur man gör bra prognoser. Det finns strategier för hur man kan ta reda på om prognoserna är bra eller inte. Genom att prognosmakare arbetar i grupp ökar prestandan. Så lite som en timmes utbildning i sannolikhetsteori ökar också prestandan hos alla. Det finns en Wisdom of the crowd även i områden där ingen förväntar sig det (tänk säkerhet). Egenskapen är delvis samma som inom innovationstävlingar – dvs om man öppnar upp för ”crowden” så kan bra saker hända. Det går att skapa superforecasters, personerna är alltså inte födda med unika egenskaper utan använder bara bättre metoder och ägnar mer uppmärksamhet åt detaljer. 17% inte samma sak som 20% i deras värld.

Man kan läsa mer om Forecast Tournaments, och kanske även delta i en tävling på Good Judgement Open. 40% av er läsare kommer surfa in på den sidan. Det är min prognos, och jag uttalar mig nu som expert.

Sida 1 av 3112345...102030...Sista »

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter