Författararkiv: Erik Borälv

07
Aug | 09:54

Läst vecka 32

Foto: Robin

En kort urval tips från veckans nyheter.

Too many accelerators: Are corporate startup programmes doing more harm than good?

En analys av cooperate accelerators med utgångspunkt från Berlin. Har det gått för långt, med för många acceleratorer? Hur ska en startup kunna välja mellan de många olika varianterna? Det sägs finnas faror med ”stuprör”, att en accelerator kan bli för inlåst om man inte sköter det rätt.

The sharing economy: a whole new way of living

Tack vare Internet så är det enkelt att dela på vissa resurser, som WiFi, semesterlägenhet, bil etc. The Guardian gör en lång analys med exempel från hur man kan byta tjänster med varandra, eller hitta en ledig plats i en bil som ska åt ditt håll.

Meet the 20 fastest-growing mobile startups

Analytikerna på Mattermark har utvecklat ett sätt att genom bl.a. antal nedladdningar i App Store & Google Play mäta vilka mobila startups som det går bra för just nu. Svårigheten ligger bl.a. i att filtrera bort tillfälliga variationer och inbjudningar som riskerar ge fel resultat. Spotify är med på listan, och överraskande nog även appar för utbildning och lärare.

 

04
Jul | 14:42

We are makers

Renässansmänniskan skulle helst kunna allt. Målet var att uppnå största möjliga bildning. Idag har vi liknande digitala ideal. Detta visas i två filmklipp. Se detta som sommar-tv, fast bra sådan.

Var tid har sina ideal. Bara för ett kort ögonblick sedan fanns förväntningar på att man skulle kunna skriva hjälplig HTML och skapa sig sin egen plats på webben. Senare kom att man skulle äga och utveckla sin egen domän, vårda eller ännu hellre bygga bilden (till och med varumärket) av sig själv på nätet. Idag omfattar idealet även att man kopplar sitt fysiska jag mot nätet. Största möjliga uppkoppling, sedan nirvana.

I huvudsak är det enbart positiva ideal. När en betydande del av våra liv sker på nätet finns anledning att vara kompetent nog för att vara med och påverka utvecklingen. Att vara passiv konsument har aldrig varit en framgångsrik strategi.

Det finns olika sätt att närma sig dagens ideal. I början av digitaliseringen var det av praktiska anledningar värdefullt att lära sig skriva kod, att programmera. Det idealet anses fortfarande vara den allra finaste då den möjliggör i princip allt – kan man skriva kod finns väldigt få hinder för att skapa lösningar. Vi är tillbaka till ett (digitalt) renässansideal.


Lifeloggers from Memoto. Filmen visar många betydande personer inom lifelogging, och är både bildande och underhållande.

En växande rörelse är att logga information om sig själv. Detta kan delvis kategoriseras som prosumer (en sammanslagning av engelskans professional/producer och consumer). Detta är den medvetna kunden som noga väljer ut olika lösningar och sedan skapar egna sätt att kombinera/modifiera teknik och tjänster.

Spannet bland lifeloggarna (eller quantified self, som detta ibland kallas) är enormt stor. Det finns färdiga och billiga lösningar, som stegräknare. Idag kan mobiltelefonen ersätta mycket av mätandet. Du kan t.ex. låta Google via mobilen hålla koll på var du befinner dig, hela tiden. Sedan kan man börja analysera hur många kilometer man reser på ett år, hur många timmar man sitter på kontoret eller hur många gånger man åkter till stugan. Ännu vanligare, man kan använda telefonen för att ha koll på sina löprundor, a la Runkeeper och liknande tjänster.

Bild: Rich Lee. DIY Headphone Implant

Bild: Rich Lee. DIY Headphone Implant

Genren rymmer också personer som gör smått otroliga insatser. Det grundas i ett väldigt stort personligt behov eller i en lust att skapa och testa olika lösningar. Rich Lee är en sådan person – han kallar sig själv för ”Space Gangster, businessman, Grinder, and black hat transhumanist”. Han har låtit operera in magneter nära örat. Genom att använda olika tekniker kan man överföra ljud trådlöst via magneterna. Rich tänker sig lyssna på musik utan att behöva hörlurar, men framförallt att experimentera med att kunna se genom ljud. ‘Se’ på samma sätt som fladdermöss ser, via ultraljud eller annan teknik.

The first thing everyone asks is “why would you do this?” Honestly, I don’t feel the need to answer this question. People either get it or they don’t. I’m a Grinder, and we are notorious for getting it. The second question is usually “what are you going to do with it?”

Listening to music is nice and probably the most obvious answer, but I intend to do some very creative things with it. […] I can see myself using it with the gps on my smartphone to navigate city streets on foot. I plan to hook it up to a directional mic of some sort (possibly disguised as a shirt button or something) so I can hear conversations across a room.

Saken får ytterligare en dimension när Rich avslöjar att han kommer att helt förlora synen – han håller alltså på att ge sig själv flera sätt att höra och röra sig som snart blind.

En variant på den medvetna konsumenten är att i större utsträckning bygga sina egna lösningar (även en motreaktion till traditionell konsumtion). Det handlar ofta om att skapa något nytt, inte att kopiera redan existerande produkter. Att skapa billigare lösningar är en viktig fråga, samma sak med lösningar som i någon mening har bättre prestanda.

Ett exempel: färska örter finns i alla livsmedelsbutiker. Men, örterna kostar onödigt mycket, samt finns sällan hemma i köket när man behöver. Att ha en kruka i fönstret är inte en lösning. Det finns en överraskande stor rörelse Urban farming där det inom Window farming handlar om att använda hela fönstrets yta för att odla grönt, även på höjden alltså. Här finns mängder med olika konstruktioner. Det ges workshops i att bygga egna varianter. Man återanvänder enkla material till konstruktionerna, i detta sammanhang ofta PET-flaskor. Bevattning sköts automatiskt via reglerstyrda pumpar och allt är så klart uppkopplat till nätet. Det säger sig själv att stadsbönderna loggar vilka näringsämnen och plantor som ger bäst avkastning.

windowfarming

Window farming. Bild: memetics.berlin. CC by-nc-nd.

Filmen We are Makers tar sin början i att i ett konsumtionssamhälle har vissa förmågor försvunnit. Som att kunna uttrycka sig genom att göra egna varianter på produkter, hur man odlar mat. ”The loss of the hand” som det sägs. Samtidigt finns det idag bättre förutsättningar än någonsin för att kunna vara sin egen producent, vilket filmen visar på ett bra sätt. Det är kul att se hur personerna berättar, att det till stor del handlar om att dela lösningar, lusten att visualisera och bättre förstå, att lära sig genom att göra själv.

Skillnaden mellan att bära en snygg t-shirt och att även ha designat t-shirten handlar delvis om ens självbild men framför allt om kontroll – you own your place in life.


We Are Makers from Learning Studio.

20
Jun | 13:42

Innovationstävlingen 300 år

Världens kanske mest kända innovationstävling återuppstår efter 300 år.

John Harrisons klocka på Science Museum

John Harrisons klocka på Science Museum

Tävlingen som var en av de tidigaste av sitt slag hette The Longitude Problem och var brittiska regeringens utmaning år 1714 för ett sätt att mäta ett fartygs longitud.

Att med precision bestämma positionen behövs för att kunna segla rätt så klart, men är också avgörande för att man ska kunna rita dugliga sjökort. En del personer föreslog att man borde använda astronomiska observationer, andra föreslog att man skulle kunna bygga en maskin som höll tiden trots fartygets rörelse och extrema variationer i tryck och temperatur. Newton trodde inte att man någonsin skulle kunna bygga en klocka som var exakt nog.

Harrisons H1. Foto: David James

John Harrison var en osannolik person att lösa detta svåra problem. Han var självlärd träsnickare och ansågs en outsider i dessa sammanhang. Han hade dock en lösning på hur man kunde bygga en ”marine timekeeper”. Det var en rätt stor och komplicerad enhet. Det existerade redan flera lösningar men de klockorna klarade inte alls av ett fartygs rörelser – ett absolut krav i tävlingen.

Det tog Harrison fem år att konstruera sin första version (H1, se bild) av denna Sea Clock, som märkligt nog hade många delar av trä. Klockan visade sig duga och fungerade väl under en testsegling till Portugal.

The Longitude Problem krävde dock ett mer omfattande prov för att en vinnare skulle kunna utses. En segling över Atlanten var det enda som gällde. Harrison utvecklade nästa version (H2) under kommande tre åren. När han var klar så var dock England i krig med Spanien och inga tester gjordes pga risken att klockan skulle hamna hos fienden.

Harrison forsatte med utvecklingen av version H3. Den jobbade han på under 17 år! Ett antal viktiga framsteg gjordes (som bimetaller och ett slags kullager för upphängningen). Men, ett antal tekniska problem fanns i samtliga konstruktioner; ”The failure of the sea clocks 1, 2 and 3 were due mainly to the fact that their balances though large, did not vibrate quickly enough to confer the property of stability on the timekeeping.” Han var tvungen att överge detta spår, efter alla dessa år! Att klockorna kostade 1/3 av fartygets värde anger också hur komplicerade (och därmed orealistiska) de var.

Harrisons H4. CC BY-SA. Foto: Phantom Photographer

Harrisons H4. CC BY-SA. Foto: Phantom Photographer

Det som skulle visa sig framgångsrtikt var ett slags överdimensionerat fickur. Det uppfyller tävlingens krav på att vara enkel (jämfört med den tidens andra klockor som kunde fylla ett helt rum). Klockan är 13 cm i diameter! Den tog 6 år att konstruera mha Londons bästa urmakare. Harrison var nu 68 år och för gammal för att själv ge sig ut att testa klockan. Hans son fick istället ta över och gav sig ut på segling till Jamaica. H4 fungerade med stor stor noggrannhet och klockan drog sig knappt alls, ”5 seconds slow, corresponding to an error in longitude of 1.25 minutes, or approximately one nautical mile”. Detta var alltså ett sådant test som tävlingen krävde, en segling från England över Atlanten.

Harrison var så klart nöjd och ville nu ha ut prissumman om £20,000. Juryn menade dock att detta test bara var ren tur och vägrade. Efter mycket bråk så gjordes ett andra test, även detta lyckat, med 39 sekunders fel. Detta motsvarar felnavigering om c:a 16 km, och konkurrerande metoder som stjärnnavigering var betydligt mer arbetskrävande och gav ett fel om 48 km. Nu skulle väl Harrison ändå koras vinnare?

Juryn leddes av Nevil Maskelyne som var ‘Astronomer Royal’ och man menade att klockan hade många fel, och att de olika felen av olika skäl tog ut varann. Man vägrade fortfarande dela ut priset. Harrison var upprörd och lyckades få audience hos kung George III som själv under 10 veckors tid provade klockan på slottet. Den drog sig 1/3 sekund om dagen. Lösningen var nu nära:

King George then advised Harrison to petition Parliament for the full prize after threatening to appear in person to dress them down. Finally in 1773, when he was 80 years old, Harrison received a monetary award in the amount of £8,750 from Parliament for his achievements, but he never received the official award (which was never awarded to anyone).

Innovationstävlingen anses vara en stor framgång, trots att ingen vinnare utsågs. Tävlingen utlystes 1714 och det dröjde till innan 1773 innan en lösning kom på plats.

Åter till 2013 – PM David Cameron väcker nu liv i denna gamla tävling. Det handlar denna gång inte om navigering utan om att hitta dagens mest relevanta behov,  ”the biggest problem of our time”.

Man letar efter den bästa utmaningen att använda för tävlingen.

There are so many problems in our world that need that amazing solution, whether it is a cure for dementia, solving the problem of diabetes, having a flight from Britain to New York that’s carbon free. Let’s challenge the public and challenge the scientists for which is the great problem we want to crack,” – Mr Cameron.

Man har satt The Technology Strategy Board och NESTA att utföra detta uppdrag. Det finns redan £1,000,000 i prissumma, och det är väl rimligt att anta att detta kommer växlas upp ett antal gånger av olika medverkande. En spännande fortsättning lär följa, troligtvis inte lika turbulent som Harrisons resa.

BBC: The Clock That Changed the World – the precision pendulum clocks made by John Harrison were instrumental in solving the Longitude problem. The clock was made in 1727 with an amazing fully working wooden mechanism.

Den som vill veta allt om Longitud-tävlingen kan se en spelfilm i 21 delar på youtube med Jeremy Irons och andra.

17
Jun | 15:57

Några nyanser av acceleratorer

I början var inkubatorn. Nu finns acceleratorn.

Central Working London - en slags inkubator

Central Working London – en slags inkubator

Begreppet inkubator används sedan 1959, och står i princip för en fysisk plats för nya företag. Man vänder sig uteslutande till företag i ett startskede och erbjuder ofta lokaler och kompetens inom områden som nya företag behöver – marknadsföring, träning på att pitcha och kommunicera, nätverk, affärskoncept, utvärdering av teknik, etc. En uppsats från Chalmers – Accelerating Success: A Study of Seed Accelerators and Their Defining Characteristics (PDF) – går igenom detta i detalj. Bra läsning!

The term incubator was first used in its business sense in 1959 and the general idea behind the concept is to create an institutionalized environment that assists and enables startup companies and business ideas to grow. The process of developing a startup company within an incubator can be rather extensive, sometimes spanning several years. The incubator focuses on providing the prerequisites for a company to develop, such as housing, expertise and business contacts.

En accelerator är lik en inkubator men brukar sägas stå för en liten annan syn på sin roll. I samband med IT-krashen fanns det gott om exempel på nystartade företag som förbrukade stora resurser utan att, visade det sig, egentligen ha producerat speciellt mycket bestående värde. Efter detta konstaterande gick det inte längre bränna investeringar utan att pröva om företagets erbjudande/tjänst kommer att hålla. Man behöver alltså snabbare utsätta företaget för marknadens prövning. Man behöver accelerera inkubatorn.

Det ska sägas, att acceleratorer inte behöver förta värdet av inkubatorer eller inkubatorernas roll i innovationssystemet. Man har dessutom ofta mer gemensamt än vad som skiljer varann åt. Men det finns skillnader, som vilka man huvudsakligen vänder sig till, i vilken fas företagen befinner sig, och hur nära man står investerare.

Pitchträning i Spotifys lokaler

Pitchträning i Spotifys lokaler på BarCamp Stockholm

2005 startade Paul Graham Y Combinator som är en variant av inkubatorn. Man är idag den mest kända acceleratorn. Mot en andel av företaget (7%) får innovatörer ta del av det överlägset mest eftertraktade hjälpprogrammet. En avgörande skillnad mot flertalet inkubatorer är att man får en begränsad tid på sig, och sedan är det dags att leverera. Man får också tillgång till den allra bästa hjälpen, av personer som själva genomgått en startup-process på framgångsrikt sätt.

YC is now getting just over 1 application per minute. /Graham, Paul. (@paulg) [2011]

Det finns en stor spännvidd i hur acceleratorer ser ut och fungerar. Eftersom företag behöver olika slags hjälp (beroende på affärsområde, teknik etc) så finns det också en stark förädling av själva konceptet av en accelerator.

I Tyskland ser vi just nu en mängd sådana initiativ utvecklas. Främmande för oss kanske, men man har ett antal acceleratorer inriktade enbart på nya företag inom media. TV-kanalen ProSiebenSat.1 Accelerator erbjuder de vanliga stödinsatserna för en accelerator – startups får en mentor, 25.000 euro i startkapital, nätverk och samarbete med andra aktörer – kombinerat med utvalda coacher som har erfarenhet av media. Man erbjuder plats för 7 startups två gånger om året i detta program som varar 3 månader.

Deutche Telekom har en egen motsvarighet, i sitt hub:raum, där startups under 8 veckor får jobba med sina projekt i Berlins mest kända co-working space Betahaus. Det är lite som om Telia skulle ha en accelerator inom mobil teknik, med företagen sittande på ett ställe som är en blandning av Stockholm Makerspace, ett café på Södermalm och Tom Tits…

Think of hub:raum Accelerator as an academy with presentations by experts and workshops. Furthermore, you will share your progress with other brilliant participants and learn from each other – in a co-working space in Berlin. You will immerse into all aspects that are relevant to making your business real: financing options, business models, user interface, and much more.

When you graduate after eight weeks, your business idea will be tried and tested – and more solid than ever. You will present your idea to a selected group of VCs, angel investors as well as the hub:raum team.

En annan variant är acceleratorn som vänder sig till startups som har hårdvara som sin grund. Berlin Hardware Accelerator ser onekligen spänande ut och öppnar 2 september.

I Sverige finns också ett antal acceleratorer. En aktuell sådan är STINGs initiativ för internet-startups, FastForward. Man vill samla Stockholms mest lovande internet-startups under ett tak. Erbjudandet (mot 2% av företaget) omfattar kontakter med entreprenörer, coacher, investerare och experter. Som en sann accelerator sätts en tidspress, 20 veckor, och ledordet är ”fail fast, fail forward”. Genom att våga prova saker som inte fungerar perfekt: göra prototyper, mäta och jämföra ska bolagen snabbt kunna leverera affärsmodeller som fungerar. Programmet ska ge entreprenörerna verktyg och metoder som väsentligt ökar deras utvecklingstakt och sannolikheten att snabbt nå framgång.

 

29
Maj | 14:33

Matar du sopmonstret?

Organisationer och företag som vill öka sin innovationskapacitet bör använda sig av öppen innovation. En av de mest spännande metoderna just nu är innovationstävlingar.

VINNOVA har nyligen öppnat utlysningen Innovationstävlingar. Den har som syfte att öka användandet av tävlingar. En innovationstävling omfattar att identifiera existerande behov, söka efter förslag i en tävlingsform, samt att ta vidare de bästa förslagen närmare att bli implementerade lösningar och/eller kommersialisering. Sista ansökningsdag för planeringsbidrag är 14 juni och projektbidrag 10 september 2013.


BBC: The Clock That Changed the World – the precision pendulum clocks made by John Harrison were instrumental in solving the Longitude problem. The clock was made in 1727 with an amazing fully working wooden mechanism.

Att använda tävlingar för att få fram innovationer är gammalt som gatan. Ett tidigt exempel är brittiska regeringens tävling år 1714 för ett sätt att mäta ett fartygs longitud – The Longitude Problem. Man erbjöd då astronomiska £20,000 i prissumma. Tävlingen ledde bland annat till utvecklingen av en marin kronometer och har spelat stor roll för sjöfarten. Ovan visas detta i detalj i ett 30 minuter långt avsnitt från BBC – kul om man gillar historia. Den som vill veta allt, kan se en spelfilm i 21 delar på youtube med Jeremy Irons och andra.

Stephensons vinnande lokomotiv The Rocket från 1829

Ett annat känt historiskt exempel är Rainhill Trials, där man år 1829 sökte bästa sättet att frakta gods mellan Liverpool och Manchester. Man övervägde om man skulle välja rörliga lok som drog vagnar, eller om man istället skulle använda fasta ångverk som drog vagnar från station till station via en jättelång vajer. Tävlingen vanns av The Rocket. Den påverkade alla tidens lokomotiv och ledde till ett stort antal innovationer.

Hur kan tävlingar se ut idag, och under svenska förhållanden? Ett exempel är Utmaningen 2013 – minska svinnet av martin&servera, en restaurang- och storköksspecialist. Man ville hitta lösningar på matsvinnet, att för mycket mat slängs både på skolor och restauranger. Man har en bra förklarande video som tyvärr inte går bädda in här (se länken ovan).

Nytorpsskolan i Rönninge tog hem priset i tävlingsklassen för offentlig sektor. Rita Alrezk, köksansvarig, berättar hur de har jobbat:

Varje dag vägde vi och skrev upp på tavlan hur mycket som slängdes och vad det motsvarade i pengar. Vi redovisade i staplar så att de äldre och de yngre eleverna kunde jämföra vilka som slängde minst och utmana varandra. Det ledde till att högstadieeleverna själva började ta ansvar och driva frågorna i klassrummen.

sopmonstret

Svinnkampanj hos Amica

En liknande tävling är Amicas/Fazers Svinnkampanj. Vinnande Rösjöskolans lyckades minska sitt matsvinn med otroliga 75 procent!

– Jag är helt tagen över mina elevers engagemang i svinnfrågan. Flera elever har dagligen stått med plakat och megafoner i matsalen för att sporra varandra att ta lagom med mat och undvika soppåsen. Vi kommer att föra en fortsatt daglig kamp mot matsvinnet, säger Vibeke Frisk, kökschef på Rösjöskolan i Täby.

Från vårt perspektiv på en innovationsmyndighet så är det intressant att se tävlingar där utmaningen och resultatet blir så konkret. Att kunna göra problemet begripligt, framförallt engagerande, är helt avgörande för en framgång. Att man lyckas minska mängden slängd mat i snitt 33 procent hos både skolor och företagsrestauranger är ett tydligt resultat som alla kan förstå betydelsen av.

 

Sida 20 av 32« Första...10...1819202122...30...Sista »

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter