15
Okt | 14:02

Att komma ihåg att glömma bort

Jag satt med i en panel under Bokmässan, på temat Hur ska arkiven klara samhällets transformation? Det var Arkivutredningen som ställde frågor om övergången från analog till digital informationshantering. I en digital miljö är det inte är givet vad som är en handling eller vem som är arkivbildare. Här lite tankar så här i efterhand.

Paneldebatt på Bokmässan - Hur ska arkiven klara samhällets transformation? Bild: Lars Björksell.

Paneldebatt på Bokmässan – Hur ska arkiven klara samhällets transformation? Bild: Lars Björksell.

Detta inlägg är en blandning av saker jag hade planerat att ta upp på seminariet, några tankar jag fick efter vår paneldiskussion, och en omskrivning av en krönika jag skrev 2007 på NITA (Nationellt IT-användarcentrum). Varning för långt inlägg.

Att komma ihåg saker har ett omedelbart värde. Närheten till internaliserad kunskap, att ögonblickligen plockas fram i rätt situation är ett mått på effektivitet hos professionella medarbetare. Vi behöver alltså en hög grad av kunskap i oss själva. Men, memorerad kunskap står – i någon mening – i motsats till de hjälpmedel vi har tillgängliga. En fråga är: hur mycket behöver vi komma ihåg, och hur mycket kan vi förlita oss på hjälpmedel, exempelvis genom digitala arkiv? Den som försöker prata ett främmande språk genom att hela tiden söka stöd i en ordbok kommer inte nå långt. Å andra sidan, den som behärskar sina sökverktyg kan hitta ett svar på de allra flesta frågor, oavsett område och förkunskap (aningen överdrivet, men ni förstår).

Datorn glömmer aldrig”. Vi har uttalat dessa ord sedan datorns tillkomst, som en fascinerade och absolut skillnad jämfört med det mänskliga minnet. Ett exempel: myactivity från Google sparar information om dina sökningar och vilka sidor du besöker. Det blir möjligt att hitta tillbaka till den där roliga sajten som man besökte en måndag eftermiddag i januari. Att alltid komma ihåg var länge ett positivt laddat uttalande. Numera är det aningen dubbeltydigt.

Att datorer inte glömmer kommer som en överraskning för många – det man en gång sagt på nätet finns för evigt kvar. Att komma ihåg saker har alltså inte enbart positiva konsekvenser. Ett exempel är rättegången från 1998 mellan Netscape och Microsoft. I kampen om dominans bland webbläsare så kom lagringen av åsikter yttrade i slutna grupper fram i ljuset. Det interna är inte för alltid internt. Domstolen begärde nämligen ut alla meddelanden från två synnerligen frispråkiga interna forum hos Netscape. Här ett utsnitt från mejlet skickat av Netscapes jurist till moderatorn för forumet. Man läser mellan raderna att alla mycket väl förstår vad som i stridens hetta sagts i dessa forum och hur gärna juristen önskar att hela Netscape drabbas av en kollektiv glömska. Just det där var nog en dag på jobbet som juristen och moderatorn helst vill glömma.

– Microsoft has subpoenaed the contents of ‘bad attitude’ and ‘really bad attitude’. I need to get a print-out of the contents of both asap (today would be good), preferably formatted as individual messages so that we can produce one and not another. (I’m hoping that we’ve followed the document retention policy and deleted materials older than 90 days, but I fear we haven’t.)

Inledningen till The Art of Forgetting in the Age of Ubiquitous Computing, en rapport från Harvard är överdramatisk i sin historiska parallell:

– In March 2007, Google confirmed that since its inception it had stored every search query every user ever made and every search result she ever clicked on. Google remembers forever.
хранить вечно (to be preserved forever) the KGB stamped the dossiers on its political prisoners. The Communist state would never forget the identity, believes, actions and words of those that had opposed it.
– Like the Soviet state, Google does not forget. But unlike the Soviet Union that ceased to exist fifteen years ago, Google has become an indispensable tool for hundreds of millions of people around the world, who use it every day.

Det ligger något futuristiskt och nervkittlande i att vi från och med nu kan minnas allt. Allt du skriver, allt du läser, alla platser du besökt, allt du mejlat. Det är till stor del är en annan fråga än personlig integritet. Just den positiva och negativa laddningen är speciell i detta sammanhang – den är inte statisk. Dimensionen av detta globala minne är också i en egen klass. Att minnas allt, för all framtid, är en fråga som är svår att greppa. Vilken absurd situation det är att personlig integritet kan bli en fråga om att låta oss glömma eller inte.

Några fler belysande resonemang kring minne återfinns hos Milan Kundera, som i Skrattets och glömskans bok öppnar med ett omvänt maktperspektiv. I boken är det ”glömskans president”, Gustaf Husak, som vill kapa våra rötter och radera vår bakgrund, få oss att glömma. En av huvudpersonerna, Mirek, konstaterar:

– Människans kamp mot makten är minnets kamp mot glömskan.

Förr var tidningarna medborgarnas och politikens minne, en avgränsad men ändå komplett källa till dokumentation av samtiden och fungerade därför utmärkt också som arkiv. Möjligen har tidningarna fortfarande den samhällsfunktionen men det pågår i vilket fall som helst en förändring. Dokumentären Den siste fotografen visar att rena fotograftjänster på dagstidningarna finns knappt kvar. Det är multijournalister, personer som både skriver och fotograferar som sköter bildjournalistiken. Antalet tjänster där fotografering utgör minst hälften av arbetstiden är cirka 65 inom den svenska dagspressen! Hur blir det då med dokumentationen av samtiden, eller, spelar det någon roll om det inte finns tjänster som heter fotograf? Nationellt är 60 fotografer nästan inget alls. Samtidigt tas det mer foton än någonsin, fast då för Snap, Instagram, och liknande kanaler. Skillnaden är att de bilderna (i arkivperspektiv) sällan är samlade eller begripliga, det saknas kontext till flödet på Instagram. Spelar det här någon roll? Behöver framtidens måltidsforskare tillgång till alla svenska bilder på fredagsmyset?

Historiskt har det varit givet att saker glöms bort eller försvinner med tiden. Arkiven har varit undantagen. Det är nog därför biblioteken har en plats i så mångas hjärtan. Med ny teknik kan det vara tvärtom. För den som utvecklar it-system skulle det dock vara möjligt att återinföra en artificiell glömska, så att utvald information har ett inbyggt bäst-före-datum och därefter försvinner per automatik. Det är dock exempel på en form av medveten handling som vi nog skulle finna svår att hantera. Att det aktivt behöver markeras att någon specifik detalj ska glömmas bort är det värsta av allt – då behöver vi identifiera och peka ut det där som vi mest ångrar. Det går helt emot vår naturliga glömska, som behagligt nog inte alls påminner oss om det vi glömt bort, inte heller om varför. Samtidigt behöver vi minnet, för att där ligger bland annat makten. Därför är det enklare att låta tekniken komma ihåg allt, även det vi helst vill glömma.

– We seem to have accepted that our digital society may forgive, but no longer forgets. (The Art of Forgetting in the Age of Ubiquitous Computing)

Om allt som vi gör blir data, och om data blir framtidens arkiv, så uppstår en förskjutning av minnet. Några saker vet vi redan:

  • Få (kan/vill/orkar) samlar in data i efterhand, det behöver göras proaktivt när ”det sker”. Data kan vara flyktig och behöver fångas när den skapas. Data kan behöva få med sin kontext för att bli begriplig.
  • Det kommer finnas mycket mer data, om oss som individer och det som sker runt oss. En gång var arkiv delvis det som fanns i ett arkivskåp medan framtidens arkiv sannolikt har en annan betydelse. Det är inte enbart formella beslut som behöver sparas utan kanske även hur beslutet togs. Om visionerna med evidens- och datadriven verksamhet realiseras så är det intressanta inte besluten utan hur vi eller maskinerna fattade besluten.
  • Stora mängder data kräver ännu mer metadata, och standardisering, för att det ska fungera. Annars kommer vi inte kunna hantera data. Värdet av samlad data uppstår först vid användning, och då måste arkiveringen ha en form som söker maximera nytta/värde.
  • Idag finns en outtalad värdeskala mellan information som vi vet är viktig och som måste finnas i framtiden, och annan information som anses ha lågt eller inget värde, och så allt det där i mitten av skalan. Det finns en stor osäkerhet kring vad som kommer vara intressant att veta.

Det låter alltså svårt, nästan omöjligt, att sköta arkiv i ett allt mer digitalt samhälle. Samtidigt så ser vi exempel på raka motsatsen. Ett exempel att lära av är blockkedjan. Det är en teknik att spara data, där varje ‘block’ av data sparas parallellt på flera ställen så att informationen inte går att manipulera. Ett par saker sticker ut. Sparandet av informationen är konstruerad så att inget någonsin kommer gå att radera. Lagringen är distribuerad så vi har inte en ”single point of failure”. Det går observera alla händelser på en kedja, vilket leder till att andra aktörer adderar ny funktionalitet. Nyligen berättade Google att de har indexerat och tillgängliggör samtliga händelser någonsin på de mest kända kedjorna, Bitcoin och Ethereum. Alla transaktioner är sökbara, kan visualiseras och finns där för alltid.


Ett arkiv med siktet inställt på ”i all evighet”. Joakim Jardenberg pratar i sin podd om värdet av Internet Archive som en skattkista. CC-BY. https://jardenberg.se/ensakidag

Poängen är att något sker inom digital arkivering och att det ibland ser annorlunda ut än vad vi är vana vid. Några aktörer gör insamling till något till synes enkelt och värdefullt. Så känns det inte alltid i offentlig verksamhet när vi pratar om arkiv och diarieföring. En tanke är därför att det kan finnas något i att skapa nya ekosystem för data/arkiv som möjliggör många fler aktörer. Om man decentraliserar arbetet kan vi få med fler källor och andra slags data. Det är uppenbart att vissa aktörer klarar av informationslagring på sätt som skapar större värde och effektivitet.

I motsats till vad man kan tro så skulle nya ekosystem och decentralisering lyfta fram vikten av de offentliga aktörerna inom arkiv/minne. För, någon behöver definiera gemensamma och fungerande specifikationer och standarder. Man behöver uthålliga aktörer som aldrig tröttnar på förvaltningsuppgiften. Någon behöver observera och reagera när fotografi flyttar från dagspress till appar. Det är enbart minnesorganisationerna som kan och orkar med dessa centrala uppgifter.

07
Sep | 14:51

Maskinerna tävlar

Slå ihop två av världens mest kända innovationstävlingarna och du får tävlingen Microtransat Challenge. Det nya är att det är maskinerna som tävlar mot varandra.

Vinnarbåten Sailbuoy är en havsgående autonom segelbåt. Foto: Offshore Sensing.

Vinnarbåten Sailbuoy är en havsgående autonom segelbåt. Foto: Offshore Sensing.

Sedan 2005 har man arrangerat Microtransat Challenge, en utmaning att segla över Atlanten med obemannade farkoster. Den 26 augusti 2018 fick regattan en deltagare i mål för första gången! Den norska 2 meter långa farkosten behövde 79 dagar för att segla från Kanada till Irland. Båten var fjärrstyrd under den 2700 sjömil långa överfarten (sträckan är 1700 sjömil flygvägen).

Den trevande utvecklingen påminner om Orteig Prize. Raymond Orteig var hotellägare som ville se ökad turism över Atlanten. Han formulerade en utmaning år 1919 med prissumman $25,000. Att lyckas innebar en flygning på 5794 km och var då omöjligt att lösa. Tävlingen fick inga lyckade försök utan stängde 1924 ofullbordad. Men nu hade den tekniska utvecklingen kommit igång på allvar och man bestämde sig för att ge utmaningen fem år till.

Gentlemen, as a stimulus to courageous aviators, I desire to offer, through the auspices and regulations of the Aero Club of America, a prize of $25,000 to the first aviator of any Allied country crossing the Atlantic in one flight from Paris to New York or New York to Paris, all other details in your care.

1927 tog Charles Lindbergh 33 timmar på sig för att som första person flyga från Long Island och landa i Paris. Han slog nio andra tävlande lag. En del lag misslyckades med livet som insats och totalt dog 21 personer i olika försök. Men säkerheten ökade snabbt och åren efter den lyckade flygningen ökade antalet flygpassagerare i USA med 30 gånger. Man säger att Orteigs satsning påverkade så att det satsades 16 gånger prissumman i olika innovationer för flyg.


Video: historiska bilder med (dåligt) självkörande bilar i DARPAs Grand Challenge.

DARPA Grand Challenge hade en lika trevande inledning på sin utmaning år 2004. DARPA (Defense Advanced Research Projects Agency) hade som långsiktigt mål att en tredjedel av amerikanska militära fordon skulle vara autonoma 2015. Kongressen satsade $1 miljon som pris. Utmaningen var att utveckla ett fordon som autonomt kör en förbestämd sträcka på 240 km genom Mojaveöknen. Över 100 lag deltog och bästa bidraget kom 11 km innan man fastnade på en sten. Redan året efter klarade fem lag hela sträckan! Vann gjorde ett lag från Stanford på strax under 7 timmar. Denna tävling anses vara anledningen att vi kommit långt inom självkörande fordon.

Innovationstävlingar får idag nytt liv genom kombinationen automation och AI. I sina mer underhållande versioner kan det leda till nya idrottsgrenar, där maskinerna tävlar om att bli svensk mästare. Mer spännande är vad kombinationen innebär för innovation.

All you need to compete is computational infrastructure for your AI/ML design, testing, and training. All drone aspects – platform, GPUs, sensors, simulations, and datasets – will be provided. Our goal is to make AI/ML quality the only discriminator.

Lockheed Martin lanserar en innovationstävlingen AlphaPilot på detta spår. Man ska utveckla en drönare för (drone) racing. Bidragen ska inte bara klara av att autonomt flyga en komplex bana, utan målet är att vinna över en drönare som flygs av en mänsklig pilot. $2 miljoner i priser anger att man menar allvar.


Video: utmaningen är att använda AI för en autonom drönare som ska tävla – och vinna – över en mänsklig pilot.

 

15
Aug | 13:42

Hjälpmedel för alla

Digital teknik, när den är som bäst, gör livet enklare. Den är numera ett självklart inslag i samhället och en förutsättning för exempelvis tillgång till service. Var finns de nya innovationerna som gör livet enklare?

En Segway för golfspelare, kan bära golfbagen och spelaren.

Bild från 2018 års SM i handigolf. En spelare som har svårt att gå runt banan använder en Segway,  med en egen modifiering att också bära på en golfbag.

”Hjälpmedel” används ofta som ett specifikt begrepp, som en förskriven lösning för en individs behov. En förskrivare kan vara en fysioterapeut, arbetsterapeut eller logoped. Vanligtvis förknippas hjälpmedel med något som underlättar fysisk rörelse och kommunikation men det omfattar även lösningar för att kunna komma ihåg saker, orientera sig eller lösa problem. Hjälpmedel spelar en stor roll för ökad självständighet för den som behöver stöd. För fler aspekter kan man läsa en rapport från Myndigheten för delaktighet om tekniska förutsättningar för digitala trygghetstjänster.

Mer generellt, våra behov av stöd varierar med sysselsättning, fritidsintressen, var vi bor, eller vilken fas i livet vi är i. Det är inte svårt att tänka sig situationer där alla kan behöva hjälp av något slag. Enbart det faktum att vi har allt längre arbetsliv leder till ökat behov av stöd. Vi använder mobil teknik för att sköta stora delar av vardagen och arbete, våra krav på tillgängliga tjänster ökar, för aktörer inom vård och omsorg är välfärdsteknik metoden att just ge vård och omsorg, osv. Med digitaliseringen blir det naturligt att använda hjälpmedel för att enklare styra en dator, surfplatta eller smartphone. Digital teknik gör det möjligt att utveckla och erbjuda meningsfulla och användbara stöd kring gemensamma behov.

Sparkcykel är ett hjälpmedel på vissa arbetsplatser

En sparkcykel är ett bra exempel på ett traditionellt hjälpmedel, vanlig på arbetsplatser för att göra vissa uppgifter enklare. Vad är motsvarande digitala innovation?

Behov av hjälp och stöd blir extra tydligt i vissa miljöer eller runt vissa aktiviteter, till exempel:

  • Idrott och fritid
  • Arbete och skola
  • I hemmet och i offentliga miljöer

SM-veckan 2018 var paradressyr en av 52 idrotter. När man pratar med deltagarna är det tydligt att hjälpare, familj och sponsorer är avgörande för att de ska kunna vara aktiva inom sin gren. Man kan behöva en specialanpassad sadel och det är en betydande kostnad. Från ett idrottsligt perspektiv kan man behöva dispenser kring regelverk, exempelvis kardborrband för att sitta säkrare i sin sadel. Vi lärde oss också att ryttare som saknar ben styr mer med ljud. Felicia Grimmenhag hade sin sadel modifierad av en schweizisk sadelmakare, och fick först pröva ut stöd för benen med hjälp av lösa bitar för att komma fram till en exakt utformning.


Video: Felicia berättar om några av hennes hjälpmedel.

Efter tävlingen berättade ryttarna om andra hjälpmedel, stora som små. Om man har benprotes så kan halkskydd på strumpor vara viktigt inomhus. Problem uppstår när halkskyddet inte täcker hela foten och upplevs då snarare halare än vanliga strumpor. Här finns ett behov att kunna påverka, modifiera eller själv tillverka halkskydden för bättre anpassning. Svenska världsettan i dressyr berättar att hon och andra ryttare reser långt för att träffa sin tränare. Träffarna tar två dagar plus restid för två lektioner vilket blir opraktiskt och dyrt. Om man kunde rida i egna stallet och ha med tränaren via webbkamera och headset skulle träningen vara enklare. En sådan lösning skulle alla i ett ridstall kunna ha stor nytta av. Det medför i så fall höga krav på robust installation i en tuff miljö och hur lätt utrustningen är att använda i en dialog när man samtidigt behöver vara koncentrerad på hästen.

…a project in which we work as a team including wheelchair users, engineers and designers. Over the past year, we have been developing open source wheelchair add-ons through user research, ideation, design, prototyping and testing.

Egentillverkad belysning på en rullstol. Foto: Open Light/Made for my wheelchair. CC BY-NC-SA 3.0

Egentillverkad belysning på en rullstol. Foto: Made for my wheelchair. CC BY-NC-SA 3.0

Att som individ bygga egna lösningar har fått nytt liv genom teknik som 3d-skrivare, och inte minst digitala nätverk av makerspaces och makers. DIY är ett av många sätt att få till nya lösningar. Ett exempel är Made for my wheelchair. Man engagerar designers, makers, kodare och, så klart, brukare att experimentera. De konstaterar att det finns ingen belysning för rullstolar (ens att köpa) så de sätter igång att ta fram egna lösningar. Det intressanta i sammanhanget är att man gör open source av  konstruktionerna, så att andra kan kopiera och fortsätta utvecklingen (pdf).


Video: om projektet open light och belysning för rullstolar.

Idag är trenden att robotar och ai ska bli de nya hjälpsamma innovationerna. Ett hjälpmedel inom denna genre kommer från Piaggio. Gita är en robot som kan bära 20 kilo. Den är smart på ett tilltalande sätt – den följer sin ägare vart man än går. Videon nedan visar situationer där Gita hjälper olika personer. Deras grundidé om hjälp att bära på saker gör livet helt klart lite enklare och kan bidra till att skapa attraktivare gåmiljöer.

Gita encourages an active lifestyle for anyone who wants to move with ease, from millennials and parents to seniors and disabled individuals.


Video: GIta följer sin ägare och är en hjälp att bära saker.

En anledning till att vi tänker på hjälpmedel och stöd är att många ser att digital teknik kan bidra till innovativa hjälpmedel som kan öka människors (fysiska och mentala) förmågor. Målet är att lansera en utlysning för aktörer som vill utveckla nya digitala hjälpmedel. Stor värde skulle kunna skapas genom att till exempel underlätta interaktion på jobbet, lite som sparkcykeln fast anpassat för dagens arbetsplatser. Värdet av olika stöd blir tydligare ju mer specifik man blir kring vem som är användaren och i vilken situation som stödet behövs. Vi är intresserade att höra era tankar om användare och användningsområden för nya digitala hjälpmedel.

17
Jun | 23:56

Datadriven samling för erfarenhetsutbyte

Företrädare för några av Sveriges främsta datadrivna labb samlades nyligen för erfarenhetsutbyte i Stockholm. Hur man hanterar GDPR, hur man går vidare när det aktuella projektet avslutas, samt hur man utvärderar nyttan av data – det var några av frågorna som diskuterades.

Under dagen diskuterades även hur andra labb bäst kan agera för att vara ett stöd i verksamheten, samt hur man skapar plattformar för att koppla ihop dataägare med analytiker, och vilka de bästa knepen är för att bäst kunna påverka beslutsfattare att vilja höja sin kompetens kring data.

Joachim Karlsson från Bisnode gör tummen upp för företagets datadrivna affärer

Joachim Karlsson från Bisnode gör tummen upp för företagets datadrivna affärer

Deltagarna fick också insikter från dataföretaget Bisnode genom den tidigare Vinnovamedarbetaren Joachim Karlsson. Han pratade om hur man bäst arbetar datadrivet och tog upp hur insikter från databearbetning exempelvis kan ge förhandsinformation om företag som är på väg att få ekonomiska problem. Han nämnde också hur man kan anpassa reklamkampanjer på ett helt nytt sätt, så att annonsörer och liknande aktörer kan erbjuda mottagare ett mer riktat/önskat innehåll till en lägre totalkostnad.

Dessutom blev det en hel del diskussion om etik och moral – något som ofta kommer upp eftersom det till syvende og sist är människor som definierar för datorer och maskiner vad som är rätt respektive fel. Bisnode, som ägs av Ratos och Bonnier tillhandahåller affärs-, marknads- och kreditinformation, etablerade förra året ett samarbete med kommenteringsföretaget Ifrågasätt. Det har man gjort för att förbättra kvaliteten på sina data – något som för Bisnode är affärskritiskt.

Erik Borälv från Vinnova berättar om en kommande utlysning kring digital säkerhet och tillförlitlighet

Erik Borälv från Vinnova berättar om en kommande utlysning kring digital säkerhet och tillförlitlighet

Allra först introducerade dock ett antal av Vinnovas medarbetare aktuella satsningar och nuvarande samt kommande utlysningar. Det handlar bland annat om testbäddar för samhällets utmaningar, artificiell intelligens, utmaningsdriven innovation, IoT-hubbar samt digital säkerhet och tillförlitlighet.

Hur blir man mer datadriven i sin egen vardag och vad kan ens egen organisation göra för att agera mer datadrivet? Det var något som alla representanter fick i uppdrag att tänka på. Följeforskaren, nämligen undertecknad, hade planerat för en post-it-session kring detta, men fick direkt mothugg från dagens deltagare. Svaren borde givetvis lämnas digitalt! Så blev det också, och de svar som gavs i gruppens gemensamma digitala forum för erfarenhetsutbyte kommer att följas upp efter sommaren. Några av de svar som gavs var:

  • Vi skulle kunna (och behöva) mäta och visualisera projektdata av olika slag! Antal involverade, utfall vs budget, milstolpar osv.
  • Digital gästbok för besökare i det fysiska labbet.
  • Vi har ju närvarodata från olika event [som skulle kunna visualiseras och analyseras, (min anm.]]
  • Antal mötesinbjudningar per dag, antal mail med kommuner per vecka, osv.
  • Hur glad man känner sig under möten.
  • Dataflöde av nya och tidigare registrerade domäner. Här kan vi göra en hel del dataanalys.
  • Puls under möten och puls i förhållande till skickade mail.

Snabbrepris av labbpresentationer

Under dagen passade labben även på att delge aktuell status för verksamheten i de egna labben. Här följer en snabbrepris av det som presenterades:

Arbetsförmedlingen är den senaste aktören in i den datadrivna labbgemenskapen. Myndigheten lanserade förra året en storsatsning på öppna data, med målet att låta tredjepartsutvecklare ta fram lösningar som bättre matchar ihop arbetssökande och arbetsgivare. Inom ramen för satsningen Jobtech driver myndigheten ett labb, vid sidan av satsningarna Jobstore och Jobtechdev som det går att se mer av i denna film.

Verksamheten för labbet är fortfarande i uppstartsfas och just nu laborerar med att utforska obrukade data, samt tittar på nya sätt att generera och kombinera data. Ett av målen är att skapa en modell som förutser framtida rekryteringsbehov. En av utmaningarna är samarbete med tredjepartsaktörer – något som Arbetsförmedlingen traditionellt sett inte ägnat sig åt, men som är centralt inom Jobtech-satsningen.

Arbetsförmedlingen/Jobtech arrangerar inom kort en meetup, där fokus är på hur man kan samarbeta och jobba med open source som strategi. Läs mer om detta här.

Green Viz Lab drog igång i höstas av Naturvårdsverket och RISE Interactive, tillsammans med RISE Acreo, OpenLab och Future Position X. Labbet är en del av Naturvårdsverkets satsning Smartare Miljöinformation och handlar om att använda miljödata för att svenska kommuner ska kunna göra en bättre stadsplanering med avseende på miljön. Projektet har ändrat inriktning under resans gång, men huvudinriktningen nu är två spår – blått och grönt.

Nyligen skickade Green Viz Lab ut sitt första nyhetsbrev för i år

Nyligen skickade Green Viz Lab ut sitt första nyhetsbrev för i år

Kommunerna har visserligen visat stort intresse för att vara med i projektet, men en utmaning är att hitta relevanta case som går att jobba vidare med. Detta har resulterat i en projektturné där labbet besöker ett antal olika kommuner. I Vetlanda mättes ljudnivåer, vilket resulterade i arbetet med en tystnadskatalog som demonstration av vad växtlighet kan bidra med. Utmaningarna till trots så fungerar samverkan bra och alla involverade aktörer verkar inse potentialen inom digitalisering och visualisering av miljödata. Man skickade nyligen ut ett nyhetsbrev och det finns numera även ett embryo till webbplats för labbet.

Visualisering från Internetstiftelsens datadrivna labb

Visualisering från Internetstiftelsens datadrivna labb

Internetstiftelsen i Sverige driver ett internetdatalabb med fokus att hindra bedrägerier – redan innan de begås. Labbet har etablerat ett nätverk med 13 deltagande aktörer i allt från Polisen och Skatteverket till Försäkringskassan samt en rad privata aktörer, såsom tidigare nämnda Bisnode. Labbet har kommit långt när det gäller utbildning och kompetenshöjande verksamhet, men inte ännu lika långt när det gäller konkreta verktyg för visualisering och analysering av data. En av de största utmaningarna för labbet är nämligen att få tillgång till data från andra aktörer. En förhoppning från Internetstiftelsen är att på sikt skapa något som liknar nederländska the Fraud Help Desk.

Ladds i Västerbotten rullar på med två projekt. Det ena projektet handlar om att öka återanvändningen och stärka lagerarbetare i återvinningsbranschen. Det andra ska ge bättre koll på besökarna på evenemanget Storumandagarna helgen efter midsommar, med hjälp av kameror och andra typer av sensorer. Projektet slutar inom kort och nu är planen att utveckla affärsmodellen i ett nytt projekt där verksamheten bedrivs utifrån seminarier. Labbet har sin webbplats på datainnovation.se.

Bygga kompetens, främja innovation, skapa samverkan. Tre viktiga områden som D-ICE lyfter fram.

Bygga kompetens, främja innovation, skapa samverkan. Tre viktiga områden som D-ICE lyfter fram.

D-ICE – datadrivet labb på ICE i Luleå som underlättar datasamverkan mellan industri, samhälle och dataanalytiker samt ICT-leverantörer. Ett pilotprojekt har drivits tillsammans med Scania och ett annat med det lokala företaget Mobilaris. En av utmaningarna för labbet har varit att hitta lämpliga projekt, men man har under resans gång också konstaterat att labbet har en viktig plats att fylla eftersom funktionen egentligen inte finns någon annanstans.

Svenska utbildningsdata i regi av KTH beskrevs nyligen i ett annat blogginlägg – då med fokus på GDPR. Några utmaningar som detta datadrivna labb har stött på är tillgången till data. Intellektuella persondata är känsliga och skolväsendet i många avseenden ickedigitalt. Förutom att det kräver manuell insamling och sammanställning så blir det även bristande enhetlighet i vad data representerar. För att projektet ska nå framgång har man konstaterat att man behöver få bättre tillgång till data och visa på nyttan av detta. Projektet har för närvarande fyra aktiva arbetspaket och den 19 juni hålls nästa projektmöte. Här är en film som gjordes i samband med projektets möte i maj på KTH om GDPR:

xKRP i Karlstad verkar för en datasmart vardag i ett datadrivet samhälle och utgår från miljonprogramsområdet Kronoparken i Karlstad. Labbet har genomfört fyra aktiva projekt, bland annat dataslöjd och projekt med konsumentdata och konsumentinformation på användarens villkor. En viktig lärdom från xKRP är vikten av att sluta prata om datadrivna tjänster som en IT-fråga – eftersom det egentligen är en demokratifråga. ​

Skogsdatalabbet i Umeå är en kreativ mötesplats för tillgängliggörande och analys av skogliga data . Labbet invigdes med buller och bång i oktober och har sedan dess blivit en populär fysisk mötesplats i Sveriges lantbruksuniversitets lokaler. Man har exempelvis arrangerat ”öppet labb,” en drönarworkshop och en skogsträff enbart för kvinnor. Många aktiviteter är på gång och labbet samverkar även i Hack for Sweden, i Tillväxtverkets regeringsuppdrag, samt i diverse projekt med bland annat Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen.

Anna-Lena Axelsson från Skogsdatalabbet lyfter fram ett viktigt globalt mål

Anna-Lena Axelsson från Skogsdatalabbet lyfter fram ett viktigt globalt mål

14
Maj | 18:14

Så tacklas GDPR av KTH:s datadrivna labb

Den 25 maj införs den allmänna dataskyddsförordningen General Data Protection Regulation, GDPR, som är efterföljaren till personuppgiftslagen PUL. Den som hanterar data i olika former har flera utmaningar framför sig. Det utbildningsdatalabb som projektleds av KTH bjöd nyligen in till en träff med fokus på GDPR. Syftet var att alla projektdeltagare skulle lära sig mer om GDPR – inte minst för att kunna staka ut den framtida vägen för projektet.

Utgångspunkten för projektet är att samla in mängddata om elever och studenter i form av studiepoäng samt en mängd andra data. Syftet är att förbättra undervisning och utbildning samt ge stöd för pedagogiska insatser. Att minska mängden studieavbrott är exempelvis en klart uttalad ambition. Projektet drivs av KTH tillsammans med Lernia, Academy, Utbildningsföretagen, Mälardalens högskola, Sanoma Utbildning, Konkret Utveckling, och RISE SICS.

Utbildningsdataprojektet står nu inför tre vägval när det gäller hur de utbildningsrelaterade datamängderna ska hanteras:

  • Att skapa en egen form av ”Trafiklab”, där data på aggregerad nivå delas via API. Informationen i databasen är av relativt öppen karaktär och kan användas av en stor mängd olika aktörer.
  • Att skapa en typ av ”kvalitetsregister”, på liknande sätt som sjukvården idag gör. En sådan typ av register är dedikerad till registerorganisationen och respektive data syns bara hos respektive enhet. Registeransvarig har tillgång till hela databasen och kan erbjuda analyser på aggregerad nivå, men i övrigt är registret restriktivt.
  • Att skapa en typ av ”forskningsdatabas”, där enbart forskare kommer åt informationen. Det handlar om en bred bas av information, men ändamålet är forskning snarare än verksamhetsförbättring.
Robin Roy från KTH berättar om GDPR

Robin Roy från KTH berättar om GDPR

För att ge projektmedlemmarna överblick och insikt i vilket vägval som bör väljas så höll KTH:s blivande dataskyddsombud – nuvarande personuppgiftsombud – Robin Roy en introduktion till vad GDPR egentligen innebär. Han är för övrigt även projektledare för en webbutbildning om GDPR som hela KTH:s personal nu genomgår.

Robin gav ett smakprov på vad GDPR kommer att innebära. Han berättade om allt från den enskildes rättigheter och principer för behandling av personuppgifter till anonymisering/pseudonymisering och uppförandekoder och certifiering. Hela presentationen finns tillgänglig här.

Datadrivet labb på KTH – möte om GDPR #theta360 – Spherical Image – RICOH THETA


Hela utbildningsdataprojektet samlade på KTH för en workshop om GDPR. Klicka på bilden för att snurra.

Med nyvunna kunskaper om GDPR genomfördes en workshop i flera steg, där projektdeltagare gemensamt och individuellt fick argumentera för och emot de tre vägval som projektet står inför. För tillfället sammanställs resultatet under ledning av KTH:s Gunnar Karlsson och Inger Aspåker. Senare under maj månad kommer resultatet att presenteras för projektdeltagarna så att ett slutligt beslut kan tas om inriktningen.

Underlaget till workshopen på KTH. Klicka på bilden för att se den i större format.

Underlaget till workshopen på KTH. Klicka på bilden för att se den i större format.

I övrigt genomför man i projektet nu en behovskartläggning för de viktigaste utmaningarna vad gäller tillgång och utnyttjande av data, samt håller på att ta fram former för utbyte och sammanställning av data. Detta fungerar sedan som underlag för de så kallade arbetspaketen nr 3 och nr 4. Arbetspaket nr 1 har möte i mitten av maj och arbetspaket 2 arbetar med en sammanställning av undersökningar från andra länder som verkar praktiskt applicerbara. Sedan ett besök hos Göteborgsregionens kommunalförbund, GR, tidigare i år är nu också arbetspaket 5 igång

Nu införs GDPR, the General Data Protection Regulation (EU 2016/679). Här är några viktiga tips och saker att tänka på. Tipsen och rekommendationerna kommer från tre experter på personuppgiftslagen PUL och efterföljaren GDPR. I filmen ses Martin Ståhl från Sanoma Utbildning, Jacob Dexe från RISE SICS, samt Robin Roy från KTH. Såväl Sanoma Utbildning som RISE SICS och KTH är med i projektet för det datadrivna labbet med fokus på utbildningsrelaterade data.

Sida 1 av 4112345...102030...Sista »

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter