23
Jan | 16:09

Win-win för Spotify

Öppen innovation kan användas för att stärka sin innovationskapacitet. Ett sätt att göra det är att bygga ett smart ekosystem, så att andras vinst också blir din vinst. Spotify har en stark position i sin grundidé att strömma musik men de jobbar också på att bygga ett nytt sådant ekosystem.

apps by fpkeller, http://www.flickr.com/photos/dersven/3125575452/
Bild av fpkeller, http://www.flickr.com/photos/dersven/3125575452/

Ett känt exempel på ekosystem med win-win som är enkel att förstå är Apple och deras App Store. Många startups och etablerade företag lever bra på att utveckla appar. Men, det gör så klart även Apple. Även om Apple som företag är innovativt och dessutom har kapacitet att bygga både snygga och intressanta lösningar, så är det helt omöjligt att tänka sig att Apple själva skulle kunna ha skapat dagens utbud av nyttiga, roliga och helt galna appar. Bara för att göra det tydligare: man närmar sig runt 1 miljon appar i App Store; sedan starten (2008) har app-utvecklare tjänat 4 miljarder dollar; Apple själva tjänar minst 30% av  denna omsättning.

Nya lösningar inom musikområdet, för försäljning och lyssning, kommer väl uteslutande från externa aktörer; jag kan inte komma på någon ny tjänst/innovation direkt från musikbolagen? Exempel som Soundcloud och Spotify verkar gå bra, och många andra av deras konkurrenter likaså. Det är intressant att se att dessa bolag kommer ihåg hur man själv kom att existera och att man välkomnar fler idéer och lösningar. Man lever som man lär och skapar öppna API:er så att andra kan fortsätta och bygga vidare, på helt nya och oväntade lösningar. Ett sätt att göra det på är just att skapa plattformar (API:er) och koppla ihop aktiviteter för att öka användningen, genom hackathons inom musik:

The first public Hack Day (the name is something of a misnomer — most Hack Days span the course of a weekend) was held in 2006 at Yahoo’s headquarters, but kids have been getting together to write code and build new functions practically since the dawn of modern computing. SoundCloud VP of business development Dave Haynes (@haynes_dave) organized the first Music Hack Day in London in 2008.   ”I’d started working at SoundCloud and was interested in other music startups like 7digital and Last.fm,” he says. ”I didn’t know what I was in for when I started to organize the event, but . . . it was a success. Since then, there have been 12 Music Hack Days [around the world].”

Music Hackday #13 hölls i Stockholm hos Spotify denna vecka. Processen är ungefär som på alla hackathons: dag ett berättar sponsoer och andra om förutsättningar, undervisar kanske på API:er och datakällor; man har aktiviteter för att få till lag om det redan inte är klart, att matcha olika kompetenser och komplettera sitt lag med det man saknar t.ex. utvecklare eller designer för; sedan hack i 24h; avslutning med pitchar och sedan koras eventuella vinnare.

Det ska sägas att skivbolagen har börjat inse att här finns en möjlighet att komma ut med sin information. En del bolag har öppnat egna API:er och delar dom fritt så länge det rör sig om utveckling och ickekommersiell användning. Blir det ett bolag av idéen/appen så måste man skriva ett mer formellt avtal, och kanske blanda in avgifter. Detta är ett uppfriskande alternativ till gamla tiders stämningar som följde på nästan all innovation inom området.

En hacker från The Guardian berättar om sitt deltagande i Music hack Day i London två år sedan – det är verkligen en bra sammanfattning av hur det går till och vad som händer på ett hack.

I chatted to a couple of developers sitting opposite me, who quickly became my surrogate advisors as I pondered aloud about specifics of one of my hacks as the clock approached midnight. ”What’s the most pretentious colour?” was one issue they solved for me, after I lent them a hand with their javascript. Similarly, I swapped Spotify app tips and frustrations with a guy sitting alongside me, and quizzed the Spotify team over IRC as we hacked. The atmosphere was one of playfulness and discovery; while we were all competing, perhaps indirectly, there was certainly a desire just to see what people were up to, and an aura of energy as people felt inspired and impressed by what others were doing.

Här en video med en lösning som togs fram under det hacket, en Kinect Virtual Disco Deathmatch.

Wired skriver om senaste hacket som alltså hölls inne hos Spotify. Det var 165 deltagare och 65 projekt från denna aktivitet. Det ser ut att ha kommit fram många nya idéer, som en app som spelar musiken långsammare ifall att du på din joggingtur saktar ner, en app som kan styra digitala lampor i hemmet så att de blinkar i takt med musiken (ditt eget disco), en tjänst där du kan välja bitar från Blue Note och sätta ihop dina egna klassiker, eller en radio som spelar musik som matchar din sinnesstämning (glad etc).

 

 

taggar: ,
15
Jan | 17:02

Co-working i London

Östra London är platsen dit många digitala startups i UK flyttar – c:a 1300 digitala bolag sitter i området idag. Där hittar man så klart också ett antal s.k. co-working spaces. Vi gjorde ett besök i ett av de mest intressanta av dessa kontor.

P1030500

Hela området i East London kallas Tech City, och omfattar området kring Shoreditch. Delar av stan här är lite rå och det ser inte alltid så inbjudande ut. Men, bakom tråkiga fasader finns här ett antal attraktiva arbetsplatser.

P1030498

Bakom en oändligt tråkig fasad på Bonhill Street så hittar man Central Working.

Our CEO, James Layfield, was voted Entrepreneur of the year 2012 and Steve Pette has come from Virgin where he was Head of Innovation for Virgin Atlantic.

We are more than a club or a working space. We are here to actively help members achieve their business goals and are often the vital ingredient to success, whether by making thoughtful connections; offering support, intelligence and value.

Det är ett delat kontor, där mest startups sitter. Det lite speciella är att man ligger vägg-i-vägg med ett till co-working space, Campus London, eller som en del kallar det, Google Campus.

P1030502

På 7 olika plan hittar man Googles utrymme, Techhubs 2 våningar för fasta medlemmar, Seedcamp (micro-seed investment fund), expo- och utställningsytor, och i källaren ett caféutrymme som används för pitchar, jobb, kaffe, etc. Vad vi förstår så kan vem som helst under kontorstid besöka cafédelen. Väl värt ett besök. Man märker direkt att detta inte är en helt vanlig arbetsplats – det är alltid mycket folk, många hackar kod, en del spelar forbollspel samtidigt som det pågår pitchar i ett hörn.

 

23
Dec | 08:14

God jul

Bloggen tar juluppehåll och är åter efter helgerna. God jul!

Julmarknad

 

10
Dec | 13:10

Jag är inte bara DJ, jag är också designer och investerare

Förr, när det inte var tillräckligt hippt att bara vara, säg, tandläkare, så kunde man också på sitt andra jobb vara webbdesigner. Eller DJ. Men idag har många en egen webbplats, alla kan vara DJs, i Spotify och på andra musiktjänster. Det nya nu är snarare att också vara designer och investerare.

SvD har en artikel på detta ämne, Din tid som designer är här. Det har sin grund i lite olika rörelser, att återanvända saker, att bygga själv (makers, DIY), att nya digitala verktyg möjliggör att vanliga personer också kan vara med i producentledet, att man med 3D-skrivare kan producera helt nya objekt.

En person med en idé om en produkt kan i dag använda sig av fria program, tips från kunniga nördar på nätet eller bara ett vanligt Cad-program för att utveckla sin produkt. Det nya steget är att man sedan kan ladda upp sin design digitalt (till molnet, representerat av sajter som MFG.com) och låta ett företag ta hand om produktionen.

Det finns mängder med lösningar för personer att nå ut med sina produkter. Det kan vara sajter som Etsy, där man kan sälja och kommunicera kring sitt hantverk. Man kan så klart crowdfunda på sajter som Kickstarter för att söka investeringar för dina kommande produkter – du får då både dina första kunder och investerare på en och samma gång. Du kan själv gå in med medel till andra som crowdfundar – du är nu helt plötsligt också investerare och inte bara kund.

Utvecklingen går mot att det inte behöver vara skillnad på konsument, innovatör eller entreprenör. Genom tiderna har det varit svårt att påverka hur produkter ska se ut, eller ännu svårare, att få ut sin egen produkt på marknaden. Idag räcker det med en idé, en laptop och ett kreditkort.

Precis som bloggar gjorde var och en av oss till en potentiell publicist hävdar Anderson att den nya teknologin och ekosystemen för produktion (som även inkluderar möjligheter att kringgå banker genom att finansiera sin idé via sajter som Kickstarter) gör oss alla till designer.

Som avslutning, som om det vore en berättelse av Tim Burton, vill jag visa vad det kan innebära att höra till denna rörelse av s.k. ”makers”. Helt sagolikt.

04
Dec | 08:47

De sämsta offentliga årsrapporterna (i UK)

Vad sägs om en lista över de mest oanvändbara årsrapporterna från statliga myndigheter? Någon skulle kunna uppfatta listan som oseriös löpsedelsjournalistik men det är långt ifrån så. Det är istället en lite uppgiven slutsats från den bästa (och enda?) användaren av just dessa årsrapporter.

The billion-pound-o-gram by David McCandless.
The billion-pound-o-gram by David McCandless.

Ingen slår The Guardian när det gäller modern informationsvisualisering, inte ens NY Times vill jag påstå. I UK har man länge fokuserat på ”transparency” och varit ganska aggresiv i sin vilja att öppna upp, speciellt kring ekonomisk redovisning av offentliga utgifter (central government expenditure data).

The Guardian har visat begripliga visualiseringar av budgetar och mycket annat. De är med andra ord en flitig läsare av bland annat årsrapporter, där de letar efter information om just utgifter och vart pengarna går. De konstaterar, på mycket brittiskt vis, att efter 5 års försök att visa hur svårt det är att hitta rätt siffror så har det bara blivit sämre.

The point of naming and shaming government departments – as we did last year – is to hope that they get better at releasing data. But one year on and our latest guide to public spending has been the hardest to get the information for – ever.

We get the data for this exercise from departmental annual reports. But it turns out these are the Millwall FC of government data releases – ”no one likes us and we don’t care”.

Man listar de största felen och bristerna i jakten på budgetsiffror:

  • Rapporterna finns endast i PDF. Tabeller publiceras inte som maskinläsbara data vilket gör att man måste skriva av informationen för hand.
  • Det saknas gemensamma sätt att beskriva utgifter mellan myndigheterna. Man måste för varje rapport läsa sig till vad siffrorna omfattar för olika kostnader.
  • Varje år byter samtliga myndigheter sättet för hur man redovisar sina räkenskaper. Det går alltså inte göra jämförelser över år.
  • Rapporterna är ofta så generella att siffrorna nästan inte betyder något alls.
  • Siffrorna går inte jämföra med andra data, från andra öppna databaser om offentliga utgifter.

Det är en uppgiven journalist som kommenterar deras lista över de ”sämsta” myndigheterna:

In these circumstances, picking out individual departments for criticism may seem a little unfair; when the entire process is so flawed, what does ”bad” actually mean? But there were some examples this year where things were either missed out or confused to the extent that the reports themselves became useless. I should point out here that, without exception, each press officer in each government department was unfailingly helpful in trying to help us get the key numbers.

Detta har alltså med öppna data att göra. Det finns några principer för hur man ska publicera just sådana öppna data (listan tagen från opengov.se).

  1. Komplett Information som inte innehåller personuppgifter eller lyder under sekretess görs tillgänglig i så stor omfattning som möjligt. Detta gäller särskilt databaser med material som skulle kunna vidareförädlas.
  2. Primär Information skall så långt det är möjligt tillhandahållas i orginalformatet. Bild- och videomaterial skall tillhandahållas i högsta möjliga upplösning för att möjliggöra vidareförädling.
  3. Aktuell Information skall tillgängliggöras så snabbt som möjligt så att värdet av den inte försvinner. Det bör finnas mekanismer för att automatiskt kunna få information om uppdateringar.
  4. Tillgänglig Information görs tillgänglig för så många användare som möjligt för så många ändamål som möjligt.
  5. Maskintolkningsbar Informationen är strukturerad på ett sätt som möjliggör maskinell bearbetning och samkörning med andra register. Detta förutsätter elektroniska identifierare, beskrivningar av strukturmodeller och så låg teknisk komplexitet i formatet som möjligt.
  6. Fri Informationen är tillgänglig för alla utan krav på betalning, licensvillkor eller registreringsförfaranden.
  7. I ett öppet format Det format informationen lämnas i följer en öppen standard, alternativt är dokumentationen till fomatet fritt tillgänglig och fri från patentlicensvillkor.

 

Om jag tolkar det rätt så uppfyller man i UK endast princip #6. På övriga punkter är man inte riktigt bra, menar The Guardian. Det hela är lite överraskande, med tanke på att man från högsta politiska håll varit insiktsfull och hård på att kräva just transparens kring budget. UK’s Cabinet Office minister Francis Maude har varit mycket tydligt på detta, inklusive förbud mot PDF-filer:

Data in annual reports in PDF, that is in breach of our own open government license – and we will deal with that.

 

Sida 30 av 38« Första...1020...2829303132...Sista »

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter