14
sep | 16:59

Användare forskar om miljön

Digital teknik och nätet gör det möjligt för alla att bidra till forskning om miljön. I hundratals projekt samlas användare för att bygga egna instrument för att kartlägga miljöföroreningar. Nätet gör det möjligt att delta i sådan medborgarforskning på riktigt.

Mätning av strålning nära Fukushima. flickr photo by cesarharada.com http://flickr.com/photos/worldworldworld/15504779836 shared under a Creative Commons (BY-NC-SA) license

Mätning av strålning nära Fukushima. flickr photo by cesarharada.com http://flickr.com/photos/worldworldworld/15504779836 shared under a Creative Commons (BY-NC-SA) license

Vetandets värld i Sveriges Radio har ett inslag om hur användare med hjälp av fritt tillgängliga ritningar (s.k. open design) bygger mätinstrument och laboratorieutrustning som kan mäta luftföroreningar, vattenkvalitet eller analysera blodprover för att upptäcka sjukdomar. Plötsligt kan man vem som helst delta i att kartlägga miljöföroreningar. Genom nätet kan man organisera sig så att man också får en systematisk påverkan.

Ett liknande exempel: i samband med olyckan i Fukushima saknades information om strålning och miljön runt omkring. Man kan också konstatera att människor inte litade på myndigheternas besked om tillståndet. Man sa att det inte var farligt men kunde samtidigt inte visa data som visade det.

Grupper av makers grupperade sig och började bygga egna mätare av strålning. Man skapade också en organisation kring insamling av egna mätningar. Initiativet kallas Safecast.

”Because Safecast is a very lean, scrappy, punk-rock organization to some extent, we were able to move really fast and just get things done,” says Bonner. They immediately began working on developing their own open source hardware and software platforms. They designed mobile GPS-enabled counters that could be strapped to cars, bicycles, quadcopters, or put in rucksacks, and could be set to record readings every five seconds.

On the software end they created a platform that allowed the data recorded by the counters to be uploaded via safecast.org to online maps where the readings could be viewable by all. The Safecast iOS app also allows people to find out what the radiation level is at their current position, based on the 12 million + unique data points they have collected so far.

Alla svenska kommuner mäter detaljer om den lokala miljön, som bullernivå och luftkvalité. Helsingborgs har ett annorlunda projekt kring ett stadstäckande nätverk av sensorer som ska göra sådana mätningar. Det speciella med projektet är att nätverket ska vara öppet och du ska kunna ha din egen mätstation säger Andreas Krohn, projektledare för Öppna Helsingborg till InternetWorld.

Helsingborg ska inte äga alla mätdetektorer, utan planen är att såväl privatpersoner som företag ska kunna koppla in sig i kommunens öppna nätverk. Ju fler sensorer desto mer värdefull blir varje datapunkt. En nyligen lanserad förstudie med ett mindre antal enheter ska ge insikt i hur ett större nätverk skulle kunna skapas. Prototyperna är byggda med hjälp av Arduino och kan till en början mäta temperatur och ljudnivå, men planen är att komplettera detektorerna med ytterligare typer av sensorer för mätning av bland annat syre- och kolmonoxidnivåer.

Som sagt, alla kommuner måste göra liknande mätningar av miljön. Helsingborgs nya bidrag är två – först att man är tydlig med att alla insamlade data ska vara tillgängliga för var och en, och sedan att det ska vara möjligt att själv bidra till att fler lokala mätningar görs.

Helsingborgs sensorenhet baseras på Arduino. Bild: Öppna Helsingborg

Helsingborgs sensorenhet baseras på Arduino. Bild: Öppna Helsingborg

I ett blogginlägg Så byggde vi prototypen av Helsingborgs öppna sensornätverk förklarar projektet hur man i en förstudie sätter ihop moduler som mäter temperatur, ljudnivå, luftfuktighet och CO2-nivåer. Det finns beskrivningar av utrustningen så att andra ska kunna bygga sin en egen mätstation.

Jag kan inte tänka mig en bättre drivkraft. Som invånare hittar man inte alltid det egna engagemanget för kommunens miljöarbete, men om man ger mig chansen att få reda på detaljerad fakta om miljön på gatan utanför min bostad eller runt skolan där barnen går så uppstår helt andra motiv och drivkrafter. Det blir plötsligt på riktigt, nästan lika brännande viktigt som i fallet med Fukushima.

 

21
aug | 15:13

The long trail

The long tail är en metafor för en digital marknad – även nischade udda innovationer kan skala ekonomiskt genom att internet ger möjlighet att hitta tillräckligt många kunder. The long trail är möjligen en metafor för att vägen fram till en innovation är lång och krokig.

doorsensor

Så här ska en innovativ dörrsensor inte se ut. CC-BY: Solarbotics.

Innovationer går inte att förutse men uppstår heller inte av slump. Systematiskt ledarskap (innovation management) är sättet man kan ta kontroll över sina innovationsprocesser.

Denna blogg har tidigare berättat om hur Inwido, en av Europas största tillverkare av fönster och dörrar, använde sig av öppen innovation. Man arrangerade en tävling och sökte förslag från aktörer med nya möjligheter inom fönster & dörrar, speciellt inom ”the Digitalization of Windows and Doors”.


En recension av en nöjd kund.

Några centrala detaljer bör noteras:

  • Man definierar tydligt området inom vilket man söker förslag
  • Man söker brett och hoppas på att få kontakt med idag obekanta aktörer
  • Man har en process på plats i förväg för att ta idéerna vidare och mejsla fram en innovation som genererar intäkter.

Här är ett urval av resultat som företaget nådde genom tävlingen:

  • 16 business ideas thrown up in the air and pitched to Inwido’s board of managers.
  • 5 business critical challenges were defined by Inwido needing outside solutions, each competing for investment, glory and fame.
  • 50 enthusiastic entrepreneurs participating in Compete & Incubate Innovation Challenge.
  • Of those are about 50 percent Swedish and 50 percent from other countries.
  • 8 Thursdays have we met, discussed and analysed ideas, angles and business models.
  • 5 interesting and inspiring speakers have helped us on the way.
  • 4 experienced business developers from Ideon Innovation and ALMI have helped all entrepreneurs in the process.
  • 2 concrete business opportunities between existing incubator companies and Inwido and its suppliers
  • 1 lead between one Inwido supplier and Lund university for finding a solution on a tech issue
  • >100 hours have been spent in business coaching over 8 weeks
  • 8 of 22 ideas are from other countries
  • An infinite amount of coffee mugs have touched our lips.

Ett av förslagen som kom in var om tunna magnetsensor för dörrar och fönster. Förslaget vann inte tävlingen.


Videopitch för dörrsensorn.

Personerna gick ändå vidare med utveckling. Man jobbade vidare flera år.

Sensorn som monteras med en självhäftande yta, kommunicerar trådlöst med tekniken Z-wave och kan via en internetansluten gateway och en molntjänst kontrolleras från en mobil. Den kan då skicka meddelanden när en dörr eller ett fönster öppnas, eller om något fönster lämnats öppet.

Utvecklingsarbetet har pågått i ett par år, från en centimetertjock prototyp till den nuvarande knappt tre millimeter tjocka sensorn.

Nyligen sökte man finansiering via crowdfunding och har med $67,869 lyckats nå långt över målet. Man kan konstatera att en strategisk insats kring innovation kan ta tid. En innovationstävling leder till många olika delresultat, också oväntade. Tre år senare kommer denna idé så långt att man nu är tio anställda och lyckas söka medel genom crowdfunding.

 

14
aug | 17:54

Kunderna skapar produkten och betalar för det

Det verkar nästan en omöjlig uppgift – att få kunderna att själva skapa en produkt och sedan dessutom garanterat köpa ett exemplar. I själva verket är det tvärtom. Som kund är det vi själva skapat bland det mest värdefulla som finns.

Bild: Mark Smith. CC-BY

Bild: Mark Smith. CC-BY

Idag låter många branscher kunderna stå för en del av produkten. Exempelvis, att sätta ihop biljetter och boende är något vi kunder gärna gör själva, trots att det tar lång tid. Att kunna kontrollera och skräddarsy varje aspekt av en resa är ibland viktigt. Paketresan är inte alls död, men heller inte ’där det händer’.

Att kunden betalar för att göra arbetet är inte så ovanligt. Vinintresserade betalar gärna för möjligheten att jobba på en vingård och hjälpa till med skörden. Det man betalar för är djup kunskap om hur vin produceras, det unika och personliga i att bo på vingård, och så klart upplevelsen. Oavsett kostnad, man köper garanterat ett vin man själv varit med att skörda.

En del skulle beskriva detta som tjänstefiering. Vi ser det gärna som ett exempel på öppen innovation, då flera aktörer bidrar på olika sätt i skapandet av produkten. Att skapa en slags infrastruktur som i sin tur låter andra (kunder eller användare) att bygga vidare, förädla och bidra till innovationen är elegant. En del kallar det en mer demokratisk innovationsprocess.

Att transformera varor till tjänster är ett sätt att skapa nya värden. Tjänster är ofta byggda så att nyttan framgår mer direkt, och ger därför ofta ett högre värde för kunden. Teknikproducenterna kan istället för att sälja färdiga saker i lådor hyra ut utrustning och ta betalt för användning. Att ta betalt för flygmotorer per flygtimme, antalet kilometer transporterade bussåkare, antal lagrade megabyte av fotografier är klassiska exempel på hur man kan gå från fysisk vara till tjänst.

Bild: Meshu.io. Ett smycke baserat på fem punkter på en karta.

Bild: Meshu.io. Ett smycke baserat på fem punkter på en karta.

Svenska startupen Tingeer lanserar en tjänst där kunder kan personlisera smycken. Tillverkningen sker med 3D-printing. Allt är metoder för att kunna ge kunden något mer unikt. Det är så klart effektivt och miljömässigt bra att tillverka smyckena först efter beställning, att endast tillverka i de material och med en formgivning som efterfrågas. Att ett personligt smycke borde gå ta ett högre pris för är också en fördel.

Jag vill påstå att en mer utvecklad förebild på området är Meshu. Man låter kunderna använda Google Maps som grund för design av örhängen, broscher och ringar. Det är en svårslagen lösning då man återanvänder en existerande och ofta använd infrastruktur. De favoritplatser som man lagt in på kartor representerar ofta något personligt och viktigt. Här blir skiljelinjen mellan företagets och kundens bidrag otydlig. Klart är att så personliga smycken är värdefulla.

 

12
jun | 09:48

Makerspace++

Runt om i landet pågår en mängd aktiviteter kring makerspaces. VINNOVA har en utlysning för Makers öppen fram till 25 augusti 2015. Målet med utlysningen är att hjälpa att skapa hållbara miljöer och områden för makers. Vi har besökt ett mycket sådant makerspace – kanske det största av dom alla. Artisan’s Asylum norr om Boston är en imponerande miljö.

Entrén till Artisan's Asylum

Entrén till Artisan’s Asylum

Redan vid entrén ser man något som avslöjar att detta inte är ditt vanliga garage eller källarlokal. Det finns en tavla över lokalerna, och man behöver en karta för att ta sig fram. Det är stort (40,000 square foot) och mängder med utrustning. Man har funnits i fem år, har runt 550 medlemmar och 170 olika studios. Vi har besökt Artisan’s tidigare och spelade då in lite filmklipp.

Stompy är en gigantisk hexapod som med sina sex ben är stor nog för att kunna gå över bilar.

Stompy är en gigantisk hexapod som med sina sex ben är stor nog för att kunna gå över bilar.

Det är en blandning av olika projekt, en del förhållandevis enkla experiment med trycksaker, en omfattande egen produktion av cyklar, mycket baseras på att återanvända andras ”skräp” och skapa något nytt. Det finns också stora installationer med forskningsrelevans (en del personer från MIT har sina privata projekt här). Skunk är en person som återanvänder metallskrot och bygger konstverk, robotar och rymdskepp. Han har kurser i hur man svetsar och hans presentation av hur det går till är intressant.

Skunkadelia

Skunkadelia

För att bättre förstå hur det ser ut rekommenderar vi följande video.


Filmen är en utmärkt presentation av detta makerspace.

 

20
maj | 17:57

Nätets hjälpredor, del 2

Det har aldrig varit enklare att jobba enligt paradigmet öppen innovation. Anledningen är så klart alla smarta tjänster och globaliseringen – det är numera enkelt och ekonomiskt att ta hjälp av andra med liknande intressen. Att nå intresserade personer världen över är hela hemligheten och idag finns verktyg för att hitta sin ”crowd”.

Utvecklarna av denna moln-klocka använde externa aktörer både för design och finansiering. Bild: revault.io.

Utvecklarna av denna moln-klocka använde externa aktörer både för design och finansiering. Bild: revault.io.

Det sägs ibland att ’de flesta smartaste personerna jobbar alltid hos någon annan’, och det är sant oavsett om du så heter Apple eller Google (se Joy’s law). Om man på något sätt kan använda den talang, kraft och kapacitet som finns där ute så är det ett effektivt sätt att öka sin egen (innovations-)kapacitet. Frågan är hur man kan samarbeta med de ”bästa” personerna eller organisationerna?

I del 1 skrev vi om plattformar för att hitta lösningar på små problem  Man skriver en kort beskrivning av ett problem (ex. att skriva ett makro i Excel som gör en beräkning), hur mycket man är beredd att betala för en lösning, och så får man se om man får tag på någon som kan lösa ens problem. Då man använder globala plattformar (med ibland hundratusentals medlemmar) så är det relativt enkelt att matcha problemen med någon som vet hur man tar fram en lösning.

Vinnande bidrag för NODW, ett av 251 förslag från 107 olika designers.

Vinnande bidrag för NODW, ett av 251 förslag från 107 olika designers.

I ett projekt där vi själva deltar behövdes en logotyp till en kampanjvecka för öppna data. En projektpartner beskrev via nyckelord ungefär sökt lösning och postade till en plattform som är specialiserad på design. Utfallet är rätt imponerande och plattformen sammanfattar vår utmaning med:

”For just NOK2,999 they received 251 designs from 107 designers.”

Ny Teknik skriver om svenska startupen ReVault som använde en plattformen erli bird för design och utveckling av en slags klocka som är ett portabelt personligt datamoln. Plattformen man använde är till för att validera konceptet och affärsmodellen – innan man står där med 10,000 enheter på en lastpall.

Det är en plattform för betatestning kanske man kan säga, och man har just nu 2051 betatestare av klockan. En sådan testning hade varit svår att göra utan en specificerad global plattform. Som ett sista steg använder ReVault sin crowd för att också finansiera utvecklingen och hitta de första betalande kunderna, självklart via crowdfunding.

Det är ett bra exempel på öppen innovation genom moderna nätverksbaserade tjänster och plattformar. Arbetssättet är vanligt hos startups men här finns något också för mer etablerade företag och myndigheter. Hur kan vi få fler att jobba på detta öppna och smarta sätt?

Sida 9 av 42« Första...7891011...203040...Sista »

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter