Taggarkiv: UK

18
Mar | 19:01

Digitala London

Storbritannien jobbar systematiskt med frågan om digitalisering. Man är ledande inom it-politik (policy) menar många. Vi har besökt ett antal digitala initiativ i London, och har satt ihop några enkla filmklipp som visar lite mer av de olika miljöerna. CampusLondon2
På Campus London träffar man massor med utvecklare och startups, men man kan också vara sig själv.


InnovateUK (deras motsvarighet till VINNOVA) har lanserat sju olika ”katapulter” för att accelerera utveckling inom utvalda områden. Naturligtvis finns en digital katapult.


Innovation Warehouse ägs och drivs av änglar som själva gjort en exit. Det är en klassisk co-working space som är mycket resurseffektiv.


Campus London, eller Google Campus som alla kallar det, är en blandning av mötesplats, co-working space och ett café dit vem som helst får komma. Man erbjuder lokalerna fritt för olika events och möten.


Level 39 är en accelerator helt inriktad på finansiella lösningar, eller FinTech som det kallas. Det är en påkostad miljö som ligger på våning 39 mitt bland alla andra finansbolag.


Ravensbourne är en ”digital” högskola inom design. Alla utbildningar har digitala verktyg som centrala inslag. Exempelvis kan de som läser mode, på plats designa och tillverka tyger helt digitalt. Man har en egen tv-studio för de som läser media, etc. Huset är fullt av labb och öppna mötesytor.

04
Apr | 14:38

Kiselrondeller och innovationskatapulter i UK

Foto: Torcello Trio/Flickr/CC BY-SA 2.0

Foto: Torcello Trio/Flickr/CC BY-SA 2.0

På senaste ERAC-mötet (ERA and Innovation Committee) fick medlemsländerna redogöra för erfarenheter från nya initiativ inom forskning och innovation.

UK tog bl.a. upp att man noga studerat vad andra länder gör och fastnat för den mycket lyckosamma verksamhet som Fraunhoferinstituten i Tyskland bedriver. Fraunhoferinstitutens uppdrag är att bedriva tillämpad forskning till nytta för offentlig och privat verksamhet och med resultat som gagnar hela samhället. I UK insåg man genast att det inte går att bara kopiera andra länders lyckade satsningar utan man måste anpassa till de egna nationella förutsättningarna.

Med detta som utgångspunkt startade man de s.k. innovationskatapulterna och hittills har man satt upp sju katapulter:

De finansieras via tre källor: statliga basanslag (1/3), kontrakt som finansieras både av statliga och privata aktörer (1/3) samt kontrakt (1/3) som finansiera av helt av näringslivet. För att få en kritisk massa räknar man med att varje katapult behöver attrahera 10-15 M£/år. Som exempel på målsättning kan nämnas att inom framtida städer är målsättningen att ”develop high-value, integrated urban solutions which we are then able to sell to the rest of the world”. Katapulterna är ett initiativ av den relativt nya myndigheten. Technology Strategy Board.

Ett annat exempel är att man knappast kan kopiera Silicon Valley i Europa – åtminstone inte i Europas tätbebyggda områden – i London har man därför kommit på idén att etablera en s.k. kiselrondell (silicon roundabout)

Lokala entreprenörer i östra London har skapat en kiselrondell med bidrag just från Technology Strategy Board’. Syftet är att skapa en ”hub for media agencies and tech firms with a digital edge”.

 

25
Mar | 11:50

Obligationer som drivkraft för social innovation

Bild. CC BY-SA 2.0 Plane Stupid.

Bild. CC BY-SA 2.0 Plane Stupid.

I Storbritannien prövar de många olika sätt att arbeta med sociala innovationer. Ett av experimenten kallar de social impact bonds. De har intressanta egenskaper som kan vara värda att fundera över.

Vissa teman som tas upp inom social innovation kan vara sånt som skapar stora rubriker, som exempelvis samhällets påverkan på klimat och miljö, hotade djur, missbruk av olika slag och samhällets olycksbarn, etc. Det ska därför sägas, att här finns många (politiska) överväganden som behöver göras. Denna blogg fokuserar på sätt att hitta bättre och effektivare instrument från den offentliga sidan, som ett förtydligande bara.

SvD idag skriver Nima Sanandaji om social impact bonds:

Social impact bonds går ut på att den offentliga sektorn avsätter en budget för att försöka nå en målsättning. Tydliga kriterier för framgång slås fast och olika föreningar eller företag kan ta på sig att utföra arbetet. Om projekten når framgång blir belöningen god. Annars kommer den helt eller delvis att utebli.

I en kommunikativ policy-mening ligger UK långt före på detta område. Där har till exempel vår motsvarighet NESTA (the National Endowment for Science, Technology and the Arts) gett ut en The Open Book of Social Innovation, som på 200 sidor ‘describes the hundreds of methods and tools for innovation being used across the world, as a first step to developing a knowledge base.’

Det är troligen inte belöningarna i sig som är receptet på framgång. Att noga utveckla och definiera de existerande problemen samt att sätta upp målsättningar och kriterier verkar var det som är avgörande. Evidence, säger de själva om sånt.

Man har i UK sökt sociala innovationer med avsikten att minska utsläpp av koldioxid. Det nationella målet är att minska CO2 med 36% till år 2020. Genom sociala pristävlingar och engagemang hos 355 olika lokala initiativ nådde man minskningar redan idag på mellan 10-46 %.

Man har sammanfattat sina erfarenheter på mycket tilltalande sätt, i skriften Using social challenge prizes to support people-powered innovation. Det är kort och bra läsning för alla som funderar på hur det offentliga kan ge stöd för samhället (i vid mening) att lösa sina mest angelägna behov. Man har summerat sina erfarenheter i denna skrift och rekommenderar en femstegsmodell:

  1. Challenge prize: a clearly defined challenge is set and a prize is offered to the most successful solution(s).
  2. Outcome-focused: this approach rewards performance – the prize is awarded for solutions that prove themselves successful against measurable criteria.
  3. Staged process: taking respondents through a series of clearly defined stages, which start with a low barrier to entry and become increasingly more demanding. Participants receive non-financial and/or small-scale financial support at each stage.
  4. Not prescriptive: how the problem is tackled is left entirely to competitors to decide. It requires the organiser to be genuinely open to not knowing what the most effective types of solutions will be.
  5. Open: barriers to entry are low, with eligibility criteria kept to a minimum.
04
Dec | 08:47

De sämsta offentliga årsrapporterna (i UK)

Vad sägs om en lista över de mest oanvändbara årsrapporterna från statliga myndigheter? Någon skulle kunna uppfatta listan som oseriös löpsedelsjournalistik men det är långt ifrån så. Det är istället en lite uppgiven slutsats från den bästa (och enda?) användaren av just dessa årsrapporter.

The billion-pound-o-gram by David McCandless.
The billion-pound-o-gram by David McCandless.

Ingen slår The Guardian när det gäller modern informationsvisualisering, inte ens NY Times vill jag påstå. I UK har man länge fokuserat på ”transparency” och varit ganska aggresiv i sin vilja att öppna upp, speciellt kring ekonomisk redovisning av offentliga utgifter (central government expenditure data).

The Guardian har visat begripliga visualiseringar av budgetar och mycket annat. De är med andra ord en flitig läsare av bland annat årsrapporter, där de letar efter information om just utgifter och vart pengarna går. De konstaterar, på mycket brittiskt vis, att efter 5 års försök att visa hur svårt det är att hitta rätt siffror så har det bara blivit sämre.

The point of naming and shaming government departments – as we did last year – is to hope that they get better at releasing data. But one year on and our latest guide to public spending has been the hardest to get the information for – ever.

We get the data for this exercise from departmental annual reports. But it turns out these are the Millwall FC of government data releases – ”no one likes us and we don’t care”.

Man listar de största felen och bristerna i jakten på budgetsiffror:

  • Rapporterna finns endast i PDF. Tabeller publiceras inte som maskinläsbara data vilket gör att man måste skriva av informationen för hand.
  • Det saknas gemensamma sätt att beskriva utgifter mellan myndigheterna. Man måste för varje rapport läsa sig till vad siffrorna omfattar för olika kostnader.
  • Varje år byter samtliga myndigheter sättet för hur man redovisar sina räkenskaper. Det går alltså inte göra jämförelser över år.
  • Rapporterna är ofta så generella att siffrorna nästan inte betyder något alls.
  • Siffrorna går inte jämföra med andra data, från andra öppna databaser om offentliga utgifter.

Det är en uppgiven journalist som kommenterar deras lista över de ”sämsta” myndigheterna:

In these circumstances, picking out individual departments for criticism may seem a little unfair; when the entire process is so flawed, what does ”bad” actually mean? But there were some examples this year where things were either missed out or confused to the extent that the reports themselves became useless. I should point out here that, without exception, each press officer in each government department was unfailingly helpful in trying to help us get the key numbers.

Detta har alltså med öppna data att göra. Det finns några principer för hur man ska publicera just sådana öppna data (listan tagen från opengov.se).

  1. Komplett Information som inte innehåller personuppgifter eller lyder under sekretess görs tillgänglig i så stor omfattning som möjligt. Detta gäller särskilt databaser med material som skulle kunna vidareförädlas.
  2. Primär Information skall så långt det är möjligt tillhandahållas i orginalformatet. Bild- och videomaterial skall tillhandahållas i högsta möjliga upplösning för att möjliggöra vidareförädling.
  3. Aktuell Information skall tillgängliggöras så snabbt som möjligt så att värdet av den inte försvinner. Det bör finnas mekanismer för att automatiskt kunna få information om uppdateringar.
  4. Tillgänglig Information görs tillgänglig för så många användare som möjligt för så många ändamål som möjligt.
  5. Maskintolkningsbar Informationen är strukturerad på ett sätt som möjliggör maskinell bearbetning och samkörning med andra register. Detta förutsätter elektroniska identifierare, beskrivningar av strukturmodeller och så låg teknisk komplexitet i formatet som möjligt.
  6. Fri Informationen är tillgänglig för alla utan krav på betalning, licensvillkor eller registreringsförfaranden.
  7. I ett öppet format Det format informationen lämnas i följer en öppen standard, alternativt är dokumentationen till fomatet fritt tillgänglig och fri från patentlicensvillkor.

 

Om jag tolkar det rätt så uppfyller man i UK endast princip #6. På övriga punkter är man inte riktigt bra, menar The Guardian. Det hela är lite överraskande, med tanke på att man från högsta politiska håll varit insiktsfull och hård på att kräva just transparens kring budget. UK’s Cabinet Office minister Francis Maude har varit mycket tydligt på detta, inklusive förbud mot PDF-filer:

Data in annual reports in PDF, that is in breach of our own open government license – and we will deal with that.

 

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter