Sökresultat för: protes

27
aug | 17:15

Innovation och tillgänglighet

Det är inte människan som är trasig utan tekniken. Ungefär så inleder Hugh Herr sin TED-talk.

Bild: Humans Invent

Bild: Humans Invent

Hugh förlorade båda benen som bergsklättrare för många år sedan. Idag leder han forskningen om bionik på MIT Media Lab. Bionik är i detta sammanhang mekanik och elektronik som tillför personen kroppens ursprungliga funktion, eller till och med en utökad funktion/kapacitet!

In medicine, bionics means the replacement or enhancement of organs or other body parts by mechanical versions. Bionic implants differ from mere prostheses by mimicking the original function very closely, or even surpassing it.

Vi har tidigare skrivit om hur 3D-printing gjort det möjligt för en snickare och en hobby-mekaniker att bygga egna, bättre proteser. Det finns ett nätverk E-nable som består av +1000 personer som tillverkar 3D-printade proteser för en bråkdel av normalt pris – hundralappar, i stället för tio- eller hundratusentals kronor. (tipstack Stockholm Makerspace)

Ännu mer nytänkande är OS i hjälpmedel för funktionshindrade, s.k. Cybathlon.

Videon med Hugh på TED är klart sevärd. Den är möjligen även ett exempel på hur otroligt annorlunda innovation inom detta område kan vara, dvs långt från gårdagens proteser. När får vi se en lika spännande utveckling inom andra tillgängliga lösningar, som för vanlig webb och vardagliga sysslor?

Inte en helt vanlig protes, utan en förbättrad eller förstärkt funktion (bionik).

Inte en helt vanlig protes, utan en förbättrad eller förstärkt funktion (bionik).

03
apr | 10:48

OS för teknikdopade atleter

I vissa sporter har den med bäst utrustning en stor fördel. När det gäller förbättringar av en persons fysiska prestanda anses detta vara förbjudet, som exempelvis medicinsk doping. Nu kommer ett OS där teknisk doping av de tävlande personerna är hela syftet.

Exoskeleton. Bild: Cea.

Exoskeleton. Bild: Cea.

Jag tror de flesta av oss kommer ihåg Oscar Pistorius, också kallad Blade runner, från senaste sommar-OS, och att han kan springa snabbt med sina dubbla benproteser. Det diskuterades inför hans deltagande om han i tävlingssammanhang vinner eller förlorar på sina proteser.

Vi har tidigare sett teknikstöd smyga sig in i vissa grenar. Som hajdräkten som Michael Phelps och många andra simmare använde under sommar-OS 2008.

Under 2016 kommer de första Cybathlonet hållas. Man kanske kan säga att det är en variant av paralympics, men nu med teknik-dopade atleter. Möjligen leder ordet dopade fel, för här är förbättringen av en atlets prestanda hela poängen och inte alls förbjuden. Denna variant av OS kommer ha tävlingsgrenar där personer med tydligt specificerat funktionshinder tillåts använda tekniskt stöd under själva tävlingen.

Poängen är utvecklingen av tekniska lösningar som kan fungera som bättre stöd, samt öka medvetenheten om möjligheterna som finns idag för nya hjälpmedel. Sedan är det också en helt vanlig tävling, så klart.

The Cybathlon is a championship for racing pilots with disabilities (i.e. parathletes) who are using advanced assistive devices including robotic technologies. The competitions are comprised by different disciplines that apply the most modern powered knee prostheses, wearable arm prostheses, powered exoskeletons, powered wheelchairs, electrically stimulated muscles and novel brain-computer interfaces. The assistive devices can include commercially available products provided by companies, but also prototypes developed by research labs. There will be two medals for each competition, one for the pilot, who is driving the device, and one for the provider of the device.

Redan den 12 juni i sommar kommer vi troligen få se ett försök åt detta håll, när fotbolls-VM invigs. Tanken är att ”a young paraplegic Brazilian will stand up from a wheelchair, walk over to midfield, and take a kick in the opening ceremony of the 2014 World Cup.

För den som vill förbättra sin portugisiska har projektet en Facebooksida där man kan följa utvecklingen fram till invigningen av VM. The Guardian har en läsvärd artikel och en video som visar mer om detta spännande projekt:

The technology in question is a mind-controlled robotic exoskeleton. The complex and conspicuous robotic suit, built from lightweight alloys and powered by hydraulics, has a simple enough function. When a paraplegic person straps themselves in, the machine does the job that their leg muscles no longer can.

Med tanke på hur smarta algoritmer och datorkraft kan göra lösningar som ståhjulingen Segway möjlig, och hur mycket effektivare vi kan göra exempelvis sensorer idag, så borde här finnas ett stort utrymme för innovation.

 

19
mar | 14:36

Technology won’t save us, people will

Det talas om sakernas internet (Internet of Things) som ett centralt utvecklingsområde. Kanske kan man ge begreppet tydligare innebörd och skapa ett nytt engagemang om man öppnar detta område för fler.

Internet of Pets? CC-BY-NC-SA: Vicki Ashton.

Internet of Pets? CC-BY-NC-SA: Vicki Ashton.

Jag vet att jag inte är ensam om att bli nästan tokig när man (för kanske tjugonde året) hör talas om det intelligenta talande kylskåpet… sakernas internet måste bli något helt annat. NESTA har ett bra motto som jag tror stämmer även på detta område:

Technology won’t save us, people will.

Sakernas Internet överlappar med det som kallas Big Data. När prylar och människor blir kontinuerligt uppkopplade så finns möjligheten att samla in mycket mer data än tidigare. Ett bra exempel på det är alla dessa små enheter som man kan bära på kroppen – exempelvis stegräknare eller pulsmätare. Sådan information saknar ofta värde i sig men genom att systematiskt spara på informationen, para den med positionering från din mobiltelefon så har man helt plötsligt en rik och meningsfull data. Det handlar för de flesta personer om träning men kan så klart också användas för att se hur och var man stressar under dagen eller hur man rör på sig. Om man samlar in sådan information för riktigt många personer så har man en god grund till data att beforska, om hälsa, arbete och resvanor.

Doug Kanters ambitiösa analys av sin diabetes och medicinering

Doug Kanters ambitiösa analys av sin diabetes och medicinering

Vi har tidigare skrivit om Lifelogging – att vi av egen lust, nyfikenhet eller behov bär på teknik som samlar in information om vad vi gör. Det finns idag gott om människor som mäter allt som går att mäta om sina liv. Doug Kanter och hans ambitiösa projekt att få kontroll på sin svåra diabetes är ett bra exempel på både nyfikenhet och ett stort eget behov.

Det finns även de som mäter mer än vad som egentligen ska vara möjligt. De opererar in RFID-chip, sensorer och magneter för att förbättra ”specifikationen” på människan. En finsk man som förlorade ett finger i en olycka skapade en protes som är ett USB-minne… och sedan finns Chris Dancy. Han sägs vara den mest uppkopplade personen i världen. Chris själv säger “If you can measure it, someone will, and that somebody should be you.” Allt Dancy mäter matas automatiskt in i hans Google-kalender och är tillgängligt för vidare analys. Det är exotiskt och kanske en vision av framtiden.


Den uppkopplade Chris Dancy

Det uppstår ibland missförstånd att det är företag som Ericsson (som ju ofta talar om 50 miljarder uppkopplade saker, som en vision av framtiden) som ska bygga detta sakernas internet åt oss. Men det finns alltså en poäng med att öppna för användare att vara med för att bygga sakernas internet. Det skulle bli grundat i behov och egna drivkrafter.

BBC: Var hänger katterna på dagen?

Kanske ligger det därför något i NY Times inlägg också om djurens internet (Internet of Pets) som en möjlig väg, samtidigt som jag känner med hunden Mitzi som får kommandon från husse via en webbkamera. En annan sak vi lärt oss av Internet of Pets är att katter helst inte umgås med andra katter och därför använder sig av tekniker som timesharing för att dela på attraktiva miljöer. Vi rekommenderar studien Secret life of the cat: What do our feline companions get up to?

21
aug | 12:34

11th International Open and User Innovation Workshop

Varje sommar samlas några av de främsta forskarna inom öppen innovation för den årliga workshopen Open and User Innovation. Förgrundsfiguren här är Eric von Hippel. Årets träff anordnades av CENTRIM, Brighton Business School. Här följer reflektioner från OUI2013. Varning för långt inlägg!

The International Open and User Innovation Workshop is the leading academic conference on Open and User Innovation. Around 200 researchers from a range of disciplines (including innovation management, strategic management, organization design, marketing, intellectual property rights management, entrepreneurship, and public policy) meet annually, in order to exchange recent research findings and plans related to Open and User Innovation. The conference is for academics, researchers, those currently engaged in PhD programs, and those engaged Postdoctoral research. Contributions from practicing managers and those involved in public policy are also welcomed.

State-of-the-art research findings will be discussed in research fields like lead user innovation, user entrepreneurship, mass customization, crowdsourcing, producer/user co-creation, collaborative innovation, policy towards open and user innovation as well as open business models.

För den insatta inom öppen innovation så kan det ge värdefull information bara att läsa titlarna på alla presentationer. Det är inte helt enkelt att kategorisera presentationerna, men Joel West har gjort ett försök. Han har också ett försök att summera konferensen.

oui2013-cloud
Ett ord-moln på alla presentationerna på konferensen. Bild: Frank Piller.

Det var tydligt att öppen innovation inom hälsa var ett aktivt område, genom exempel på utvecklade patientnätverk men också genom att vissa patientgrupper utvecklar egna behandlingar. De överraskande få inslagen av frugal innovation på konferensen återfanns här, med modifiering av benproteser i Afrika som bästa exempel. De s.k. rare diseases är många och svårbehandlade; de är också udda och så ovanliga att traditionella aktörer inte prioriterar att utveckla behandlingar/mediciner för dessa spridda och ofta glesa patientgrupper. Inom hälsoområdet kan man alltså hitta de mest klassiska inslagen hos user innovation – det finns ytterst starka drivkrafter att skapa nya lösningar, personerna vill ofta använda lösningarna själva, gruppen av användarinnovatörer är stor och inkluderar även släkt och andra anhöriga, det är stor skillnad på angreppsätt hos personliga experiment jämfört med den etablerade forskningen inom området: [Diffusion and informal observational studies as a validation process/Tomas Fidelis]

Randomized, controlled clinical trials, although important for ensuring safety and efficacy, are frequently criticized for being an inadequate validation process for certain innovation modalities and conditions. The main causes for critique are their high costs, long duration, low patient recruitment, design rigidity, and ethical issues. There is a growing evidence that patients and their family members innovate in treatments, therapies, and medical devices. We study cases of patient-innovators who attempted to share their innovations with other patients, identifying the main steps in the process, difficulties they face, and their responses.

Områden som hade förhållandevis få presentationer var öppna data (knappt märkbar, för nytt som forskningsområde?), social media som nätverksverktyg, crowdsourcing som metod (färdigforskat?) och toolkits (företag ger ut gränssnitt/delar av sina verktyg till sina kunder). Det kanske inte går dra några långtgående slutsatser av det, då vad som presenteras på en konferens påverkas av många faktorer.

En studie (Diffusion of User Innovation at work and at home: Data from Portugal/Pedro Oliveira, Joana Mendonca, Jeroen de Jong, Eric von Hippel) fokuserade på bristen av spridning av användares lösningar. ”Diffusion and commercialization of innovations differs sharply depending on whether the source is the user or the firm, mainly because of the different expected benefits of the innovation, diffusion and commercialization process. While diffusion of firm innovations has been studied extensively, the opposite is true for the case for user innovation.” Man konstaterar att det finns lösningar från användare som inte delas, eller av olika anledningar inte kommer till användning. De drar slutsatsen att offentliga insatser för s.k. diffusion är eftersatt – det kan handla om ”peer-to-peer sharing, commercial adoption and user entrepreneurship”. Det är verkligen ett intressant inslag och här skulle man vilja gräva djupare och få tag på flera förslag på insatser. Vi har redan idag hinder/utmaningar: dels i att offentligt stöd sällan når till användarinnovatörerna, dels att insatserna ofta är avsedda att stimulera skapandet av lösningar och inte till den sista fasen med diffusion.

Ett område som anses lovande är energi. Det experimenteras med privat elproduktion, klimatsmartare byggnader, aktiv styrning av elförbrukning, visualisering och optimering av olika slag. Från Finland finns ett antal studier kring värmeväxlare och pelletsbrännare som belysande exempel.

User innovation in sustainable home energy technologies from Jouni K. Juntunen

In total we found 192 inventions or modifications that improved either the efficiency, suitability, usability, maintenance or price of the heat pump or pellet systems, as evaluated by domain experts. Our analysis clarifies that users are able to successfully modify, improve and redesign next to all subsystems in these technologies. It appears that supplier models do not cater sufficiently for the variation in users’ homes, which leaves unexplored design space for users to focus on. The inventive users can speed up the development and proliferation of distributed renewable energy technologies both through their alternative designs as well as through the advanced peer support they provide in popular user run Internet forums related to the purchase, use and maintenance of these technologies.

En udda presentation var Nik Frankes Does god play dice? Randomness vs. deterministic explanations of idea originality in crowdsourcing competitions, där de hade en fundering kring om det inte är så att kapaciteten eller förmågan hos olika deltagare i innovationstävlingar/idétävlingar i stort sett är slumpartad (statistiskt sett). Detta står i kontrast till synen att det viktiga är organisationen som ordnar tävlingen, till temat på aktiviteten eller vilken profil deltagarna har. Man kommer fram till den lite provocerande slutsatsen att slump faktiskt spelar en tydlig roll. Dvs, att en framgångsrik aktivitet (statistiskt) förklaras bäst genom högt deltagarantal. Det är inte den enda framgångsfaktorn så klart. Slutsatsen är ändå att man bör sikta mot att få med så många deltagare som möjligt, alternativ ha en mängd olika kvalomgångar.

We introduce the alternative idea that in fact the originality of any participant largely random and thus the success of the tournament rests on the number of participants attracted.  In order to compare the explanatory power of randomness and 22 deterministic factors derived from literature we conducted a huge experiment in which 1,009 participants developed ideas for apps.  Our finding is crystal clear: randomness rules.

Som ett komplement till ovanstående, ett antal presentationer var inriktade på att analysera drivkrafter som påverkar deltagande vid t.ex. idétävlingar. Fokus har ofta varit på direkta belöningar (prispengar), men behöver nyanseras om man vill inkludera flera typer av deltagare och bredare förslag på lösningar. Alexander Vossens studie Tell me why!  How to Promote Idea Co-creation to Consumers utgår från att användningen av förslagen är den mest effektiva metoden, om man vänder på perspektivet – dvs att användare förlorar på att inte använda bra lösningar, jämfört med att användare kan vinna pris genom att ge bra förslag på lösningar för andra:

…we find that: (1) highlighting use benefits for other users leads to an increase in consumer attention, especially when personal relevance of the topic is low. (2) Highlighting use benefits for other users is also more effective than highlighting monetary benefits for oneself. (3) A loss (gain) framing is more effective in generating attention for idea co-creation initiatives among users with high (low) personal relevance of the co-creation topic.

Johann Füllers Open Strategy – A New Strategy Paradigm gick igenom hur företag och organisationer kan jobba med strategi på nytt sätt. Strategiarbete är ofta en sluten process som inte ens alla anställda bjuds in till. Temat är intressant och sannolikt underutnyttjat – här finns möjligheter att ta hjälp på många olika plan, både internt inom en organisation men också från externa grupper. En personlig reflektion är att speciellt offentliga organisationer borde ha övervägande fördelar med att använda en öppnare process för sina strategier – man jobbar ju åt medboragre/samhället och utan ekonomisk konkurrens inom sitt eget område.

Strategy development has traditionally been exclusive (i.e. job of the top management team) and secretive (to protect competitive advantages). Web 2.0 technologies offer new opportunities for internal and external collaboration, allowing more open and participatory modes of strategizing. These new approaches, labeled as “democratizing strategy”, “open strategy”, “open-source strategy” or “strategy as a practice of thousands”, involve a large number of people in generating, discussing, and evaluating strategic ideas.

Franke hade ytterligare en presentation, om vilka dessa användarinnovatörer egentligen är. En vanlig (och rätt usel) invändning är att användare och kunder inte har nog bra förståelse för generella behov eller problemets karaktär för att kunna bidra med värdefulla insikter. Franke konstaterar att visst kan det ibland vara så, men att de grupper av användare som intresserar sig för att skapa egna lösningar har egenskapen att de mycket snabbt lär sig när de börjar experimentera.

franke
Frankes bild över hur användarinnovatörers probleminsikt snabbt ökar vid egna experiment.

Han ville också poängtera en del andra skillnader. Många användare skapar av lust, enbart för att det är kul. Det är en egenskap som ofta är beständig över tid och alltså en värdefull insikt. För vissa grupper av användare blir lösningarna en del av personen. En t-shirt är ibland bara ett plagg, med för den person som designat tröjan så är den en ”extension of self”. Även det är en stark motivation och kraft som saknas i mer traditionella innovationsprocesser. Någon sammanfattade det med ”Personal needs are fine and strong, but personality is the basis and is a more permanent driver”.

Efter konferensen samlades några veteraner för att fortsätta diskussionen om vad man kan göra inom policy för att stärka Open and User innovation. Det är ett svårt ämne, och att alla har bakgrund i sina länders specifika innovationssystem gör inte debatten enklare. Man är van vid olika styrinstrument och olika slags engagemang. I en del länder skapar och genomför politikerna insatserna själva, i Sverige finns en delegation av insatser till oberoende myndigheter och utredningar.

Fred Gault som jobbat med Community Innovation Survey (CIS) med OECD sedan 1992 började med att konstatera att vissa saker mäts inte av CIS (som innovation av användare). Han sa att ”Far more companies innovate than do R&D. This is a very robust result of the CIS”. Är man intresserad av att mäta innovation, eller av en bättre definition av innovation (som inkluderar user innovation) ska man leta efter hans nya bok, Handbook Of Innovation Indicators And Measurement.

Eric von Hippel konstaterade att ibland skapar myndigheter och andra hinder för öppen innovation, helt omedvetet. Han tog upp ett exempel från bilindustrin i USA där man nu försöker införa en lag om att en bil är säker endast om den är helt enligt tillverkarens specifikation. Det finns så klart goda skäl för att öka säkerheten, men man är inte medveten om att man oavsiktligt utesluter en omfattande ”aftermarket” och användarinnovation (c:a 10% av personbilsekonimin sas det).

Jeroen upprepade resultaten från sina studier, om att 81% av användarna gör ingen diffution alls av sina egna lösningar (6% commercial diffusion, 16% peer diffision). Hans slutsats var att man bör fokusera på ”user innovation” och mindre på ”user-driven innovation”, samt skapa policyinstrument som gör att individer och nätverk kan söka offentligt stöd. Han fick mothugg av andra som tyckte att ”user-driven innovation” inte motverkar ”user innovation”. Vi kunde inte enas om hur man skulle kunna stimulera eller förenkla diffusion på bra sätt.

En åtgärd och uppgift var att arrangörerna av OUI2013 ska skapa förslag på områden som behöver mer underlag från forskningen, en slags ”opening agenda for research in innovation policy”. Det räknades upp två sidor här: det som vi (forskarna) vet, och det vi (myndigheterna) behöver som underlag. Det är idag olika saker sas det.

En lång utvikning kretsade kring hur Ford i USA hade lyckats använda öppen innovation för vissa saker i sina personbilar. En av de ansvariga från Ford var på plats. Man hade öppnat en slags tredjepartsmarknad kring vissa funktioner, som vindrutetorkare (vi saknar tyvärr lite detaljer här), genom att öppna upp sitt API till fordonet. Ford har nu två plattformar, en för öppen mjukvara och en för öppen hårdvara, läs mer här.

Detta gav von Hippel en idé om att man borde prova insatser för öppna produkter. Han menade att man skulle kunna använda det vanligaste policyinstrumentet – en offentlig utlysning – och rikta den mot aktörer som vill öppna sina produkter för externa modifieringar eller på annat sätt skapa möjlighet till innovationer även i nästa led. Exempel: man möjliggör att byta batteri i annars tidsbegränsade produkter, man öppnar data från ett instrument som möjliggör bättre visualisering eller styrning, man kan standardisera gränssnitt (både hårdvara och mjukvara) så att produkter blir möjliga att ”hacka”. Detta kanske kan kallas open design, som är ett mer etablerat begrepp:

Open design is the development of physical products, machines and systems through use of publicly shared design information. Open design involves the making of both free and open-source software (FOSS) as well as open-source hardware. The process is generally facilitated by the Internet and often performed without monetary compensation. The goals and philosophy are identical to that of the open-source movement, but are implemented for the development of physical products rather than software.[5] Open design is a form of co-creation, where the final product is designed by the users, rather than an external stakeholder such as a private company.

Vi funderar vidare på tanken med en sådan utlysning och tar gärna emot synpunkter och inspel.

Sida 2 av 212

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter