Taggarkiv: In Residence

24
okt | 16:31

Google och BBC testar residens

I min bransch brukar man ställa sig frågan ”What would Google do?” för att mentalt testa om ens plan är tillräckligt smart. Att jämföra sig med de ledande aktörerna är så klart lärorikt. Frågan i detta inlägg är, vad kan Google och BBC tillsammans göra med residens?

Komikern Jessie Cave svarar i sketchformat på frågan: hur vet man om man är kär?

Komikern Jessie Cave svarar i sketchformat på frågan: hur vet man om man är kär?

Om man som Google ansvarar för en sökmotor så finns det frågor som ställs ofta men som saknar bra svar. De listar fler sådana frågor:

Se om du får ett bra svar på: hur vet man om man är kär?  Google och BBC undersöker om man istället kan producera alternativa svar genom att ta in annorlunda kompetens. 

These are some of life’s universal questions—questions that many of us, in fact, may bring to Google Search. And while Search can help us get started, we were curious to see what would happen if we brought in performing and visual artists in the UK.

Google Arts & Culture teamed up with BBC Arts to produce “You Asked, Art Answered,” our first collaboration with the BBC. In an unconventional pairing of Search Trends with art, six UK artists from different fields, including the visual arts, poetry and choreography, chose one question and created an imaginative short film to illustrate their response.

Google ihop med BBC använde sig här av en form av residens, genom att bjuda in personer som inte är så vanliga hos sökmotorn.

Filosofen och författaren Alain de Botton hade sin residens på Heathrow. Bild: CNN.

Filosofen och författaren Alain de Botton hade sin residens på Heathrow. Bild: CNN.

Det finns många försök med ”in residence”. Detta har rötter så långt tillbaka som början på 1900-talet och har genomgått ett antal omvandlingar på vägen. Det är inte ovanligt att organisationer endast fokuserar på vertikal kunskap och att det leder till brist på nya perspektiv. Då kan residens vara ett sätt att bryta upp. 

Idag tycker vi det närmast självklart att gestaltande konstnärer jobbar i glasindustrin, för att ta ett exempel. Men så har det inte alltid varit.

Roliga förebilder har – märkligt nog – varit flygplatser som använt sig av modellen writer in residence. Novelisten Tony Parson hängde på Heathrow och fångar det som vi stressade resenärer själva inte riktigt förmår uppfatta.

Airports are places of extreme emotion where people come and go and experiences begin and end.

Often when we travel we find ourselves in such a hurry to get to our end destination that we fail to appreciate the individual stories and moments happening before us.

Filosofen Alain de Botton tillbringade också tid på Heathrow. Han fångade det han såg i form av ett TV-program ihop med BBC. Klippet nedan är värt sina 8 minuter. Han noterar att flygplatser är bland de mest trista industriella byggnader som finns men att där samtidigt utspelar sig otroligt känslosamma scener. Det är sällan vi gråter i offentliga miljöer men i ankomsthallen sker det hela tiden. Däremot är det endast småbarn som visar upphetsning över något så märkligt att en människa kan flyga genom luften. Samhällets över- och underklasser är avskaffade men på flygplatser så förstärker man klassindelningen till vansinniga nivåer. Hur konstigt är det att efter en landning att höra sitt eget modersmål när det i öronen fortfarande klingar av ljudet från en afrikansk matmarknad. Det hela är ren poesi.

Video från BBC: Philosopher in Residence. Författaren och filosofen Alain de Botton observerade de koncentrerade mänskliga beteenden som uttrycks på en flygplats som Heathrow.

Vi skriver om residens för att Vinnova har lanserat en utlysning Residens X. Det är en satsning som riktar sig till er som under en tid vill bjuda in en person med för organisationen obekanta färdigheter och som kan förmedla andra perspektiv. Satsningen är avgränsad till residens med relevans för innovation och som bidrar till att kompetens kommer till användning i nya sammanhang. Sista ansökningsdag är 7 november 2019.

20
okt | 12:59

Finns det ett Maker 2.0?

Vinnova har 2015 gett stöd till 25 projekt i en riktad satsning på makers. I helgen går ett av projekten i mål – de arrangerar nämligen en nationell makerkonferens i Malmö. Det betyder att det börjar bli dags för en reflektion – hur har det gått, hur ser Maker-Sverige ut och finns det en fortsättning – ett Maker 2.0?

En del av dessa frågor ska några av projekten svara på, till exempel vad en riksorganisation för makers kan göra. Andra projekt tar fram material för hur man startar eller kör ett makerspace.

Många aktörer har frågan om makers på sitt bord. Kommuner, bibliotek, skolor på olika utbildningsnivåer, föreningar, men också sådana som Vinnova (offentliga finansiärer). För att skapa bra beslut, eller överhuvudtaget få med den på listan över prioriterade frågor, behövs underlag och goda förslag. Man behöver troligen först veta vilka som är makers, hur många personer handlar det om, hur mycket växer området, hur många makerspaces finns det, vilka är utmaningarna och behoven?

Inför Vinnovas första riktade satsning ställde vi ett antal frågor, se Vad behöver en maker? Idag ställer vi oss lite annorlunda frågor. Jag tar upp tre nya frågor här.

Prinzessinnengarten är en odling i centrala Berlin

Prinzessinnengarten är en park i Berlin Kreuzberg för Urban Farming. Ursprungligen var det en övergiven plats som aktivister helt enkelt tog över, men nu drivs det med stadens godkännande under förutsättningen att inget installeras permanent. Det leder till odling i bäddar och andra lösningar som i bilden med rör. Man säljer det som produceras och här finns även ett kafé/restaurang.

Finns det nya områden inom making, som saknar en plats/aktivitet?

Om man ser internationellt över vad som sker inom making (och även områden som ligger nära men inte alltid kallas making), finns det fenomen som saknas eller inte syns i Sverige? Jag vill inte leda svaren i en specifik riktning, men bara för att förklara vad vi observerar men inte ser på samma sätt hemma är systematiska satsningar/miljöer som Medialab Prado eller Prinzessinnengarten.

Untitled
Skalan på Medialab Pradoframgår nog av bilden. Två hus i tre våningar, ligger granne med centralstationen.

(Maker) In Residence

Många känner till koncept som Artist-in-residence. Många har experimenterat med liknande upplägg. Riksantikvarieämbetet har prövat med Wikipedian in Residence, där personerna bidrar till att artiklarna på Wikipedia som rör kulturarv blir av hög kvalitet.

Wikipedian in Residence är ett koncept där en van Wikipedian befinner sig på plats hos en organisation och hjälper till med förståelsen för Wikipedia och lägger grunden för ett vidare samarbete. Hitintills har det varit 16 Wikipedians in Residence över hela världen.

Hur skulle något liknande fungera om man ser till innovation som huvudsyftet? Finns det intresse för organisationer att få en ”maker in residence” – och vad skulle i så fall kunna ske?


Off-topic: en personlig favorit (har alltså inget med makers att göra) är ”filosof-in-residence”. Kanske är det för att Alain de Botton, som tillbringade lång tid på terminal 5 på Heathrow, är en observant person som kan göra mycket av nästan inget alls.

En innovationsplats på ett företag inom telekom

En innovationsplats på ett företag inom telekom

Industrin möter makers

Vi vet att företag sitter på mängder av olösta problem. Ibland för att man saknar egen kapacitet att lösa tekniska frågor, ibland för att man inte kan/orkar/får med frågan i sina normala utvecklingsprocesser. Tänk om företagen istället skapade externa innovationslabb (makerlabb) kring just ett sådant problem, som man vill ha löst av någon annan. Är det rimligt att industrin kan dra nytta av makerörelsen på något sätt eller bör man behålla maker-området som en fri och obundet rörelse?

 

 

13
jun | 15:52

Wikipedian in Residence på svensk myndighet

Riksantikvarieämbetet visar en väg till förnyelse och nya arbetssätt, och det är inte första gången heller – vi har tidigare uppmärksammat deras insatser med digitala plattformar som Platsr och Kringla. Nu tar de in två Wikipedian in Residence. Dessa personer ska bidra till att artiklarna på Wikipedia som rör kulturarv är av hög kvalitet.

Wikipedian in Residence är ett koncept där en van Wikipedian befinner sig på plats hos en organisation och hjälper till med förståelsen för Wikipedia och lägger grunden för ett vidare samarbete. Hitintills har det varit 16 Wikipedians in Residence över hela världen.

Det finns många tidigare försök med konceptet ”in residence”, som artist in residence. Detta har rötter så långt tillbaka som början på 1900-talet och har genomgått ett antal omvandlingar på vägen. Det har förekommit att universitet och olika hantverksverkstäder tagit in sådan extern kompetens. Det är inte ovanligt att miljöer endast fokuserar på vertikal kunskap och att det leder till brist på nya perspektiv.

Idag tycker vi det närmast självklart att olika gestaltande konstnärer jobbar i glasindustrin, för att bara ta ett exempel. Men så har det inte varit i alla tider.

Andra roliga exempel har varit – märkligt nog – flygplatser som använt sig av writer in residence. Utmärkte novelisten Tony Parson hängde på Heathrow och fångar det som vi stressade resenärer själva inte riktigt förmår uppfatta.

Airports are places of extreme emotion where people come and go and experiences begin and end.

Often when we travel we find ourselves in such a hurry to get to our end   destination that we fail to appreciate the individual stories and moments   happening before us.

Min personliga favorit, filosofen Alain de Botton tillbringade också en tid på terminal 5 på Heathrow. Det här är riktigt bra TV och värt sina 8 minuter. Han noterar att flygplatser är bland de mest trista industriella byggnader som finns men att där samtidigt utspelar sig otroligt känslosamma scener. Däremot är det numera endast småbarn som visar upphetsning över något så märkligt att en människa kan flyga genom luften. Samhällets över- och underklasser är numera avskaffat, men på flygplatser så förstärker man klassindelningen till smått vansinniga nivåer. Hur konstigt det är vid landning att höra sitt eget modersmål när det i öronen fortfarande klingar av ljudet från en afrikansk matmarknad. Det hela är ren poesi.

Om blogg.vinnova.se
Bloggen ägs, utvecklas och förvaltas av Vinnova, Sveriges innovationsmyndighet. Vi stärker Sveriges innovationskraft för hållbar tillväxt och samhällsnytta.

Genom Vinnovas blogg vill vi ha en öppen dialog med vår omvärld, belysa våra sakfrågor och ta till vara på frågor och åsikter om oss.

Läs mer »
Facebook
Twitter